Den första gången blev den enda och sista

Sent i natt kom beskedet som jag inte ville ha. Din kamp var över. Sjukdomen vann. Ofattbart att du inte finns hos oss längre.
Din fina fru har förlorat sin man och dina barn sin pappa. Din kamp har varit hård men du har haft humöret uppe in i det sista.

Senaste gången vi sågs var den 29 juni. Oväntat sprang jag på dig och Jonas i Stadshuset och vi beslöt att ta en lunch. Det var härligt att se dig så pigg. Vi bestämde oss för att ta en lunch tillsammans. Vi valde att gå till Jensens. Där hade du aldrig varit tidigare. Du var positiv och optimistisk inför framtiden. Du hade precis blivit utsläppt från sjukhuset efter att ha tillbringat några veckor där på grund av en dubbelsidig lunginflammation. Molnet på himlen då var infektionsvärden som inte ville gå ned.
Vi pratade om sommaren och om den kommande valrörelsen. Det sista du sa när vi skildes åt var "nu kör vi". Att det skulle bli sista gången vi sågs fanns inte på kartan.

Kristdemokraterna har förlorat en omtyckt och duktig distriktsordförande. Landstinget har förlorat ett klokt och duktigt oppositionsråd. Du brann för att göra skillnad. Ditt engagemang var äkta och genuint.
Du hade satt upp ett tydligt mål inför valet i höst. Du jobbade hårt trots din kamp mot sjukdomen för att nå dit. Att bli fulltidssjukskriven vilket många skulle valt att vara i din situation var inte att tänka på. För dig var det likvärdigt med att lägga sig ned och ge upp. Ge upp fanns inte på kartan för dig. Du var full av livskraft och livsvilja.

Jag är glad att du och din fantastiska fru fick göra en efterlängtad Thailandsresa. Skämtsamt sa du att det var priset du fick betala för att få lov att engagera dig i valrörelsen.

Du fattas oss. Aldrig mer kommer jag få uppleva dina vänliga uppmuntrande ord. Aldrig mer höra ditt glada skratt eller din optimism när alla andra tvivlar. Aldrig mer kommer du ringa på min telefon eller skicka några sms. Jag kommer heller inte få uppleva hur du skickligt lyssnar in åsikter på ett möte för att därefter hitta en väg som alla kan stå bakom.

Du var en person som människor lyssnade till. Dina år inom polisen gjorde dig till en god människokännare. Dina år som ordförande för polisförbundet gjorde dig till en skicklig förhandlare. Dina personliga egenskaper och ditt engagemang behövs inom politiken.

Du brann även för radio. Du producerade två omtyckta program på Hallstahammars närradio. Det ena var Ballroom hits med musik du glömt eller förträngt, det andra var partiprogrammet.
Vi är många som kommer sakna din röst i etern.

Det finns många många fler fina saker jag skulle kunna skriva om dig. Du var speciell och betydde mycket för mig men även för många andra. Mest betydde du självklart för din fina familj som du var stolt över. Även de fyrbenta vännerna fick plats både i ditt hjärta och i politiken. Dina nyhetsbrev avslutades alltid med en story om någon av dem. Jag vet några läsare som scrollade ner när breven kom och bara läste om djuren :-)

Jag önskar att det här var en obehaglig mardröm som jag snart kommer vakna upp ur. Dessvärre är det en sanning. Du kommer inte tillbaka. Din goda kamp är slut.
Jag hoppas att vi en dag möts igen på den andra sidan där det inte finns någon sjukdom och död.

Till sist en sång om hoppet om att en dag ses igen.

Vi ska ses igen

Kommentarer