Det vi äger tillsammans

Det är inte alltid lätt att vara ny på sin post. Dock är det nog så att vi generellt har högre förväntningar på den som tillträder som minister i en regering mot en som gör sin första dag på ett annat typ av jobb. I fredags var det en längre radiointervju med den nya kulturministern. Jag bjuder på ett av citaten "Det vi äger tillsammans skall vara gratis". I intervjun syftades på budgetförslaget om fri entré till statliga museer. Jag har inget generellt emot att det är kostnadsfritt för besökare om det finns ekonomi till det. För som ekonom måste jag lägga in brasklappen att det finns ingenting som är gratis. Det finns alltid någon som får betala i slutändan.
Att uttrycka sig på det sättet som kulturministern gjorde är klantigt och ogenomtänkt. Här har jag högre förväntningar om henne i den rollen. Drar man uttalandet till sin spets så är det den yttersta formen av socialism.
Vi "äger" en massa saker tillsammans som skattebetalare i landet Sverige. Allt ifrån banken SBAB till Systembolaget. Men inte kan väl någon regeringsledamot på fullt allvar mena att systembolaget skall vara gratis? Eller att bostadslånen skall vara det?

Som ekonom blir jag lite bestört också över hennes uttalande om ekonomin för kulturen. Då mäter hon i reella kronor och ören. "Jo det är mer pengar än förra året" Mer pengar betyder inte alltid en satsning. Ibland är en ramökning av ett budgetanslag enbart en konsekvens av en pris och löneuppräkning. Jag har inte hunnit studera alla detaljer i den nyss föreslagna statsbudgeten ännu så jag kan inte uttala mig mer än generellt.

Jag är allvarligt oroad över de motsättningar som finns i vårt land mellan olika grupper. Det rör allt ifrån olika kulturella motsättningar som religiösa. Ett mångkulturellt land som jag gärna vill leva i ställer höga krav på dess invånare för att det skall fungera. Vi behöver en gemensam värdegrund att förhålla oss till. Vi behöver ideella organisationer som tar ansvar för demokrati och värderingsutveckling. Vi behöver trossamfund som får utrymme att verka.
Regeringen föreslår en neddragning av stödet till trossamfunden från och med 2016. Jag är oroad över det. Trossamfunden spelar en viktig roll i samhället. De är viktiga inte enbart för den enskilde individen utan som aktörer i det mångkulturella samhället för att skapa förståelse och förmedla goda värderingar.

Den nya regeringen är fientlig mot den ideella sektorn. De föreslår en kraftig minskning av avdraget för gåvor till ideella organisationer redan 2016 för att sedan plocka bort det helt. Det gåvoavdrag som den tidigare alliansregeringen införde på Kristdemokraternas initiativ har gett dessa organisationer 2 miljarder mer totalt. Det är inte lite pengar. Det är ett knytnävsslag i ansiktet på alla dessa fantastiska organisationer som arbetar för att skapa ett bättre samhälle. Men det är väl ett led i den socialistiska ideologi som tror att vi kan lösa allt genom den offentliga sektorn. Så ser det inte ut. Så har aldrig samhället sett ut. Samhället är beroende av att det finns ideella krafter som kan och vill ta ett ansvar och göra något för sina medmänniskor. Att stötta idéburna organisationer, ideella organisationer är viktigt. De är med och skapar ett varmare samhällsklimat. De behöver all tänkbart stöd de kan få.
Men för den nuvarande regeringen är de tydligen inte viktiga. Det gör mig arg, ledsen och besviken. Det är så få kronor som det kostar i statsbudgeten men så värdefulla pengar för dessa organisationer.

I Västerås håller vi på med budgeten för fullt. Det är en utmaning att få till något bra på så kort tid som vi har på oss. I den nämnd som jag fått förtroende att leda ligger fokusområdet på hur vi skall minska barngruppsstorlekarna i förskolan. Det är ingenting som vi löser redan nästa år kan jag redan nu avslöja men arbetet påbörjas och strategier skall arbetas fram.




Kommentarer