Så inleddes avskedshögtiden för Roy Cederbäck i Domkyrkan i Västerås idag. Inget stämmer väl bättre än så. Roy du dog alldeles för tidigt.
Dina sista ord till mig var nu kör vi, nu vinner vi valet. Det var ju det vi skulle göra tillsammans. Nu har du lämnat oss för alltid. Den sjukdom, cancer som är en av de saker jag hatar som mest tog dig ifrån oss. tog dig ifrån din fina fru och dina fina barn och lilla barnbarnet. Så elakt, så orättvist, så oförklarligt.
När vi kom ut ifrån domkyrkan idag kom en kall vind. Precis så som det känns när någon nära får beskedet om cancer. En kall vind sveper in i livet och man vet inte vart den vinden kommer föra. För en del klarar man sig levande igenom detta. För andra så tar sjukdomen över och det finns ingenting kvar.
En begravning, ett sista avsked blir så definitivt. Det definitiva avskedet gör så ont. Det gör så ont att veta att nu kommer du inte tillbaka.
Roy du var så full av liv. Du var livet personifierad. Att dö var inte det du hade tänkt dig.
En del säger att de är de bästa som får gå först in i evigheten. Vem vet kanske det är så? Kanske att Gud vill hänga lite extra mycket med dessa personer? Det finns många frågor men inte många svar.
Tack för allt du gav till oss. Tack för att vi fick lära känna dig. Tack för att du delade med dig av din positiva syn på livet.
Nu står vi här utan dig. Med en stor uppgift framför oss. Vi har ett val som kommer närmare och närmare. Ett val som vi skulle vinna tillsammans med dig. Nu hoppas jag att du ibland kikar ned på oss från din himmel och ger oss lite av din energi när vi behöver det.
Vi kommer fortsätta att verka för de värderingar som du trodde på. Ledorden kommer fortfarande vara omtanke, kärlek och respekt.
Vill sluta detta inlägg med att skicka en mängd virtuella kramar till dina närmaste. För dem har denna dag varit en av de svåraste.
En dag ska vi alla ses igen i det land där det inte finns någon sjukdom. I det land där det inte finns något hat. Det är min tro och mitt hopp.
Dina sista ord till mig var nu kör vi, nu vinner vi valet. Det var ju det vi skulle göra tillsammans. Nu har du lämnat oss för alltid. Den sjukdom, cancer som är en av de saker jag hatar som mest tog dig ifrån oss. tog dig ifrån din fina fru och dina fina barn och lilla barnbarnet. Så elakt, så orättvist, så oförklarligt.
När vi kom ut ifrån domkyrkan idag kom en kall vind. Precis så som det känns när någon nära får beskedet om cancer. En kall vind sveper in i livet och man vet inte vart den vinden kommer föra. För en del klarar man sig levande igenom detta. För andra så tar sjukdomen över och det finns ingenting kvar.
En begravning, ett sista avsked blir så definitivt. Det definitiva avskedet gör så ont. Det gör så ont att veta att nu kommer du inte tillbaka.
Roy du var så full av liv. Du var livet personifierad. Att dö var inte det du hade tänkt dig.
En del säger att de är de bästa som får gå först in i evigheten. Vem vet kanske det är så? Kanske att Gud vill hänga lite extra mycket med dessa personer? Det finns många frågor men inte många svar.
Tack för allt du gav till oss. Tack för att vi fick lära känna dig. Tack för att du delade med dig av din positiva syn på livet.
Nu står vi här utan dig. Med en stor uppgift framför oss. Vi har ett val som kommer närmare och närmare. Ett val som vi skulle vinna tillsammans med dig. Nu hoppas jag att du ibland kikar ned på oss från din himmel och ger oss lite av din energi när vi behöver det.
Vi kommer fortsätta att verka för de värderingar som du trodde på. Ledorden kommer fortfarande vara omtanke, kärlek och respekt.
Vill sluta detta inlägg med att skicka en mängd virtuella kramar till dina närmaste. För dem har denna dag varit en av de svåraste.
En dag ska vi alla ses igen i det land där det inte finns någon sjukdom. I det land där det inte finns något hat. Det är min tro och mitt hopp.
Kommentarer