Välkommen till min blogg

Välkommen att följa mina tankar, liv och leverne.

fredag 17 februari 2017

Inte alltid som man tänkt sig

Det är ju inte alla dagar som blir precis som man planerat dem. I morse vaknade lillan med ont i örat hon var pigg men hade ont. Då bestämde vi att hon skulle få vara med maken på jobbet.Jag gav henne en alvedon för att hon skulle slippa ha ont. När den hade verkat en stund så gjorde det inte ont längre.
Hona hade ingen feber och eftersom hon är en väldigt bestämd dam så tar man inte alltid så många fighter med henne på morgonen. Hon sa bestämt att hon mådde bra och ville till sin älskade förskola. Jag tänkte att visst det värsta som kan hända är att de ringer hem henne. Själv hade jag styrelsemöte med bostadsbolaget Mimer som jag är vice ordförande i. Det tog nog inte mer än ett par timmar innan jag hade missade samtal från förskolan på mobilen. Maken har bytt nummer så han var nog svår att få tag på. Jag fick tag på honom och det visade sig att öronvärken var tillbaka. Han åkte naturligtvis direkt till förskolan för att hämta henne.
Jag kom hem strax efter lunch och då var det en tjej med hög feber. Efter många om och men så ringde jag 1177 (för övrigt ett kristdemokratiskt intiativ) och fick besked om att åka till jourcentralen.
Sedan en tid tillbaka så ligger vår jourcentral på sjukhuset. Det är hur bra som helst.
Snabbt gick det när vi kom dit. På mindre än en timme hade de konstaterat att hon hade dubbelsidig öroninflammation och vi kunde bege oss till apoteket.

Ja det var faktiskt ett kristdemokratiskt initiativ att 1177 den tidigare vårdguiden kom till. Det var en landstingspolitiker i Stockholm som heter Pia Lidwall som skrev en motion som sedan blev verklighet och som sedan blev utvecklad till både en web portal och sammanlänkat med telefonrådgivningen. Så bra!

Idag har vi beslutat om två genomförande projekt på mimers styrelsemöte. Det handlar bland annat om Malmaberg. Mimer bygger som aldrig förr. Det är bra. Västerås behöver expansion. Samtidigt måste vi som styrelse hålla rätt takt. Det är lätt att balansräkningen expanderar för mycket och då blir man känslig om det kommer förändringar på räntesidan.

Igår tillbringade jag eftermiddagen på en konferens om framtidens energi. Det var väldigt spännande. Energifrågan intresserar mig på grund av att det är en viktig framtidsfråga. Det var många spännande inlägg från olika experter som vi fick ta del av.

onsdag 15 februari 2017

Besök i Iran

Det debatteras flitigt nu den svenska regeringens besök i Iran. Jag är nu inte rikspolitiker men har varit det. Jag tycker alltid att man ska diskutera syftet med att göra resor och vilka resmål som man väljer. Om jag förstått det rätt så är syftet med denna resa även om det nu inte sägs så högt är att stärka affärsrelationer mellan Sverige och Iran. Jag kan förstå syftet men jag kan ändå tycka att det finns andra länder som borde ligga högre på prioriteringslistan för regeringen att besöka. 




Kommer ni ihåg den här killen? Han var föreslagen till Miljöpartiets partistyrelse men tvingades avgå för att han följde sin religiösa övertygelse om hur vi hälsar på kvinnor och män. Oavsett vad vi tycker i sakfrågan så blev debatten het och den allmänna opinionen var att i Sverige så tar vi alla i hand när vi hälsar.





Förutom den sjaldebatt som nu förekommer flitigt i olika kanaler så se här hur den svenska ministern Anne Linde hälsar. På samma sätt som killen på bilden ovan. Det var inte accepterat i Sverige men när svenska representanter åker utomlands är det tydligen accepterat.



Hur mycket ska vi anpassa oss när vi besöker andra länder? I sjal frågan så är det så att i Iran är det förbjudet för kvinnor att inte bära sjal. Det är lite knepigt då att kräva att ministrar som besöker länder ska bryta mot lagen. Samtidigt borde det ställas högre krav. Varför besöker vi ett land som förtrycker kvinnor på det sätt som Iran gör? Varför respekteras inte kvinnors rätt att själv få välja?
Jag respekterar de som aktivt själva väljer att bära sjal men jag vill också respektera de som inte vill göra det.
Dilemmat blir med den bild som nu sprids världen över på vår svartklädda sjalbärande minister att den Iranska regimen kommer ta den som intäkt för att vi tycker att det är ok att tvinga alla att bära sjal.

En NGO organisation riktar hård kritik mot regeringens agerande. Ni kan läsa länken själva.

https://www.unwatch.org/walk-shame-swedens-first-feminist-government-don-hijabs-iran/

En Iransk kvinna Masih Alinejad berättar i denna video om sjalbärandet och utmanar politiken att bryta mot sjalbärar tvånget. 

https://youtu.be/OeY03WCKbgA


Frågan är inte helt enkel. Vad är det som gynnar kvinnors frihet på sikt? Vad är det för signaler vi i västvärlden sänder ut? När sjalbärandet inte sker frivilligt utan på grund av ett patriarkaliskt förtryck då är det inte ok. Då tycker jag att man som minister ska fundera både en två och sexton gånger innan man tar på sig en sjal.


lördag 11 februari 2017

Att hålla ihop

I tider av social oro i några av Västerås stadsdelar så behöver vi hålla ihop. Både politiken och civilsamhället. Att enskilda politiska partier försöker ta politiska poänger är väl i sig inte något konstigt men styrkan är när politiken enas i tider som denna.
Ja polisen behöver extra resurser att punktmarkera det gäng som åker runt och sprider oro i vissa stadsdelar. Just nu har de Råby centrum som "sitt vardagsrum". Kortsiktigt är det tuffa markeringar emot detta som krävs.
Långsiktigt behöver vi samverka ännu mer med civilsamhället och förebygga att den här typen av gäng uppstår. Det krävs att vi i vuxenvärlden inte drar oss undan. Att vi vågar vara ute på kvällar. Vi behöver också prata mer och lyfta upp familjens betydelse för en positiv samhällsutveckling.
Fysisk stadsplanering är också viktig. Att det finns upplysta platser, att man bygger om stora parkeringsytor som upplevs otrygga.
Att flytta ut vissa av de kommunala verksamheterna ut i stadsdelarna tror jag också på. Att vi som enskilda politiker är ute är också positivt.
Vi fick en gemensam bild på kommunstyrelsen i veckan. Nu krävs det lite action. Då bör vi gemensamt oavsett opposition eller majoritet göra en tydlig handlingsplan om vad som behöver göras på kort sikt och vad som behövs på lång sikt. Västerås vinner ingenting på politiskt käbbel i denna fråga. Tillsammans är vi starka och kan göra alla stadsdelar i Västerås trygga!

måndag 6 februari 2017

Så ska det låta

min partiledare Ebba Busch Thor gjorde succé igår med sin medverkan i Så ska det låta. Jag är imponerad över att hon var så duktig och bjöd så mkt på sig själv.

Jag var på lokal-tv ikväll. Det var inte lika underhållande men ett budskap som faktiskt handlar om underhållning. Att förslaget till kommunstyrelsen på onsdag är att Västmanlandsmusiken ska få ett extra bidrag på 1,8 miljoner kronor. Det är bra. Det är ett överskott ifrån den befintliga hyresmodellen som innebär att det på grund av det låga ränteläget fanns ett överskott. Det överskottet kan inte användas till något annat utan om det inte skulle användas till detta går det in i kommunens allmänna resultat för 2016. Det skulle få en stor påverkan för Västmanlandsmusiken om de inte skulle få detta extra bidrag. Extra bidraget kommer finansiera det avgångsvederlag som de ska betala ut till den avgångne direktören. Om KS väljer en annan linje så kommer det få stor påverkan på det program man vill genomför från musikens sida.

Det är ju måndag och då har vi haft kommunalrådsberedning. Vi har behandlat många frågeställningar. Några handlade om Visionen för Rocklunda, om utebaden vid lögarängen, om läktarbygget i Tillberga och upprustningen av lekplatsen där. Ja pengar har vi också pratat om ett kärt återkommande ämne när man är politiker. För allt har ju ett pris. Det finns ingenting som är gratis. Som politiker är vi satta att förvalta och bevaka hur den gemensamma kassan används för medborgarnas bästa.

Nu ska jag försöka få lite barn i säng vilket kan vara en annan typ av utmaning.


söndag 5 februari 2017

Enkla jobb?

Jag blir lite frustrerad när man hör i debatten det här med enkla jobb. Vad är ett enkelt jobb i dagens samhälle? Jag tycker att begreppet faktiskt är nedvärderande.
Ett av mina första arbeten var som sommarjobbare på det dåvarande sjukhemmet i Surahammar. Jag var lokalvårdare i folkmun städerska. Det var inte det minsta enkelt kan jag berätta. Det var många saker som man skulle kunna. Vilka medel som får användas var. Vilka trasor man använder för att rengöra olika typer av ytor.
Att steka hamburgare på en snabbmatskedja är inte heller ett "enkelt" jobb. Blir det fel kan gästerna bli magsjuka.

Jag blir frustrerad när politiker pratar om enkla jobb som om det skulle vara lösningen på att nyanlända ska kunna etablera sig snabbare på arbetsmarknaden.

I dagens Sverige har arbetsmarknaden förändrats. Vi hade tidigare många arbeten som inte krävde något specifik utbildning. Men jag skulle inte kalla dem enkla. Bara här i Västerås fanns många som arbetade inom tillverkningsindustrin vid de klassiska "löpande banden". Idag finns inte många av de jobben kvar. Mycket av den produktion som tidigare fanns utförs idag av robotar eller har flyttat utomlands. Det här pratar vi ibland lite för lite om.

Det finns inte många arbeten du kan få idag om du inte har någon form av utbildning.

Men politiker ska ju alltid leverera enkla lösningar på ganska komplicerade saker. Arbetsmarknaden är komplicerat. Vi har drivit ett familjeföretag tillsammans med en kollega i över 10 års tid. Som liten företagare börjar du inte anställa bara för att det är billigare. Att anställa kräver att du faktiskt har en orderingång på den tjänst eller produkt du levererar. Intäkten till företaget är a och o för att du ska ta på dig den utgift det är att anställa ytterligare en person.
Att rekrytera är kostsamt och svårt. En felrekrytering kostar väldigt mycket pengar.

Kristdemokraterna har en enkel lösning för det här med anställningar när du vill anställa. För löner up till 22000 i månaden bör det finnas introduktionsanställningar. Då betalar du som arbetsgivare 75% av lönen i max två års tid.

Men det är inte lösningen på att integrationen ska fungera bättre. Det är faktiskt inte lösningen på att det stora flertalet som kommit hit ska kunna etablera sig på arbetsmarknaden.
Den största lösningen heter faktiskt utbildning. Vi har öppnat våra hjärtan och tagit emot många som flytt från krig och elände. Många som inte har någon utbildningsbakgrund alls. Det är bra och det berikar vårt land men, vi måste ta konsekvenserna av det och satsa på utbildning så att dessa ,människor kan bli självförsörjande. Jag är den första att säga att det inte är lätt när man inte har tradition av att läsa. Men det är en nödvändighet.

Ingen av oss vill hamna i läget där kostnaderna för försörjningsstöd ökar ännu mer. Vi vill ha en integrering på riktigt och då kan vi inte ha människor som lever i utanförskap. Det är ett utanförskap att inte ha ett arbete att gå till.

Västerås har genom historien haft mycket arbetskraftsinvandring. Det har varit lyckat och integrationen har fungerat på grund av att människor mer eller mindre direkt har fått ett jobb. På arbetsplatsen har de lärt sig språk och kulturen vilket är nog så viktigt för att förstå sitt nya sammanhang.

För de människor som kommit hit med en ut bildning i bagaget handlar det om att få sina kunskaper validerade. Här kan vi göra mycket mer för att snabba upp processerna.

Men jag säger nej tack till begreppet enkla jobb. Det är inte en hållbar lösning. Den hållbara lösningen heter utbildning.

lördag 4 februari 2017

Vitsippor trampar man inte på så lätt

Jag brukar inte så ofta skriva om parti interna saker på min blogg. Jag tycker att i grunden så hör det till interna forum. Så detta hör till undantaget.

Mitt parti Kristdemokraterna har ett tufft läge just nu i opinionen. Det borde föranleda en viss reflektion hos såväl partiaktiva som hos våra samarbetspartier. För väldigt många är en ny alliansregering ett mål. För mig är det inte det. En alliansregering är inte ett mål i sig utan ett medel för att få makt och inflytande. Det har ju varit lite förbjudet att prata om makt men det är ju det som det faktiskt går ut på. Varför ett parti vill ha inflytande är ju för att man tror att den politik som man bedriver behövs och kan göra skillnad för människor. Ensam är inte stark utan vi behöver samverka för att nå bästa möjliga resultat.

Alltför länge har den rikspolitiska debatten präglats av hur de olika partierna ska förhålla sig till Sverigedemokraterna. Det blir i mångt och mycket en semantisk diskussion och det klistras etiketter till höger och vänster på olika partier. Jag tror att debatten i sig är förvirrande och väldigt otydlig. Jag tror också att det mest är journalister och redan parti aktiva som är intresserade av en sån diskussion.

Personligen har jag noll intresse av detta. Mitt fokus ligger på att vinna val 2018.
Det behövs fler vinnarskallar i svensk politik. Det är för tafatt just nu. Det finns väl ingen idrottsman som står på startlinjen och funderar på hur det kommer att se ut om jag kommer 4:a? Nej det är fokus på att vinna som gäller.

Sen vet vi alla att alla kan inte vinna. I politiken finns bara 100% varken mer eller mindre.
Politik handlar om att vinna människors förtroende. Det handlar inte alltid om att ha de bästa argumenten i en debatt. Du kan som politiker vinna en debatt men ändå tappa människors förtroende.

Förtroende byggs framförallt i möte med människor. Här borde vi som parti ha ett starkt försprång jämfört med andra för vi har många partimedlemmar. Kristdemokraterna är ett folkrörelseparti. Det är en av de stora styrkor som partiet har. Eftersom vi har många medlemmar så borde vi ha många som talar väl om partiets politik och som i dagliga möten med människor bygger förtroenden. Medlemmarna är de viktigaste personerna som Kristdemokraterna har. Ebba du är viktig men inte viktigast.

Vad som också är viktigt för att vinna ett val är att ha en politik som är relevant. Som ger svar på de frågor som människor faktiskt har.Om man nu ska ge ytterligare en idrottsmetafor så kan du inte cykla på en innebandymatch.

Jag tror att Kristdemokraternas styrka är att man faktiskt har svar på många av de frågor som svenska medborgare ställer sig. Vårt land har många utmaningar inte bara nu utan också framöver. Barnens framtid är en av dem. Det kan låta flummigt men vi ser nu att Sverige har en värderingskris. Hur man väst jobbar med värderingar handlar om att stärka de som är bäst på värderingsförmedling nämligen föräldrarna. Ge föräldrar makt att vara föräldrar och stötta deras jobb med att vara värdeförmedlare.

Kristdemokraterna har potential att lyckas 2018. Vi har varit uträknad förr. Jag var ju med på den tiden när det stora partiet hade bestämt sig för att putta ut oss ur riksdagen. Men vitsippor trampar man inte på så lätt. En tuff valrörelse, en tuff valvaka men på slutet var marginalerna då på vår sida. Inte ens det då stora nästan 40% partiet med massa miljoner i valbudget lyckades slå ut oss. Vitsipporna reste sig och fick revansch.
Jag vill inte uppleva den rysaren igen. Därför tänker jag i den roll jag har göra två saker. Det första är att träffa så många människor som möjligt och bygga förtroenden i möten. Det andra är att stärka våra medlemmar och få dem känna sig viktiga. Jag tänker inte använda min energi och engagemang till att skriva långa interna debattinlägg eller att i tid och otid kritisera andra. Inte heller kommer jag delta i resonemang om förhållningssätt till andra partier. Det får andra förståsigpåare hålla på med.
Jag har fullt upp med det som är mitt mål- att vinna val 2018. Vill du vara med på den resan så är du välkommen!







fredag 3 februari 2017

Hur viktiga är vi?

Jag befinner mig i skrivandets stund på det gamla centralfängelset på Långholmen i Stockholm. Jag har haft förmånen att under en tid få gå ett ledarskapsprogram för toppolitiker som skl driver. SKL är Sveriges kommuner och landsting.
Det har gett oerhört mycket och jag hoppas att jag utvecklas i mitt ledarskap. Det är ju som bekant svårt att utvärdera sig själv så det får jag väl lämna åt andra.
Igår hade vi intressanta reflektioner om det politiska landskapet i ett historiskt perspektiv. Det finns en hel del likheter om man jämför 1917 med 2016. Vi har mycket att lära av historien. Dessvärre är svenska i allmänhet idag ganska historielösa.
1917 var en tuff tid i Sverige. Det var efter första världskriget. Maten räckte inte till. Det var ransoneringar av bröd, kaffe och mjölk. Det var en hel del hungerdemonstrationer och upplopp.
Det bildades nya politiska rörelser.

Jämför vi situationen med 2016 så ser vi att det har bildats nya politiska rörelser, ilska och politisk polarisering har ökat. Vi lever i en osäker omvärld vilket skapar en utrikespolitisk osäkerhet. Ny teknologi ligger i framkant. 2016 flög det första solcellsdrivna planet runt jorden. 1917 utvecklades flygtekniken i Sverige.

Naturligtvis var det andra former av utmaningar. Idag lever vi i ett rikt land. Vi har inte generella hungerproblem. Däremot finns det människor som lever i utanförskap i vårt land och som lever under det vi i dagligt politiskt tal kallar för existensminimum. Det får vi inte blunda för som politiker.

Igår kväll var det sammanträde med kommunfullmäktige i Västerås. Det var många stora och viktiga beslut. Ett av dem handlar om investeringen för Mälarenergi i ett nytt energiblock. En panna som ska både producera värme och el. Investeringen beräknas kosta 1,7 miljarder kronor. Ofantligt mycket pengar.

Hur viktigt är det att följa debatten i fullmäktige? Kommunfullmäktige är Västerås högsta beslutande organ. Hur viktigt det är beror nog på vad man har för roll. Som politiker tycker vi alltid att vi är viktiga naturligtvis. Men hur viktiga vi är för folk i allmänhet beror på hur relevanta vi är. Pratar vi och beslutar om det som rör människor i vår stad? Ja då blir vi viktiga.
Fullmäktige borde vara viktigt för de som leder verksamheterna i Västerås stad. För en direktör anställd i staden eller stadens bolag så borde det vara obligatoriskt att ta del av den politiska debatten. För det är politiken som styr och inte tvärtom. Naturligtvis finns delegationsordningar så vi är inte dagligdags inne och petar i verksamheter. Men vi styr med hjälp av riktlinjer och handlingsplaner. Våra bolag styr vi med hjälp av ägardirektiv som styrdokumentet heter. Jag tycker som sagt att det är viktigt att ta del av den politiska debatten framförallt om det gäller det egna området. Men ibland verkar det som om inte alla tycker det. Förra gången det var fullmäktige var direktörerna iväg på en konferens med spa. Nu var det ett extra insatt fullmäktige vid den tidpunkten men man kan ju fundera på vilka signaler det skickar ut. Igår kom det upp i mitt flöde någon som var på semester.
Naturligtvis unnar jag människor att både åka på semester och på spa men det som blir lite provocerande är att signalen som skickas ut är att det inte är så viktigt. Det borde vara viktigt framförallt om det rör det område där man är satt att leda som direktör.

I förlängningen blir det ytterligare ett demokratihot och ett fortsatt förakt för etablissemanget om inte kommunfullmäktige tas på allvar. Kommunfullmäktige får aldrig enbart bli en transportsträcka. Den politiska debatten är viktig. Det är viktigt att frågor belyses ur många olika synvinklar, med olika glasögon.
Några gånger har jag själv inte haft möjlighet att vara på plats. Men det hör verkligen till undantag. Då följer jag alltid delar av debatten i alla fall via mobilen eller via min dator. Det finns den möjligheten idag vilket är bra. Det går också att titta i efterhand på hela eller delar av debatten. Jag förväntar mig inte att samtliga direktörer sak sitta på plats från kl 16-23 varje sammanträde i kommunfullmäktigesalen. Men att ta del av den debatt som gäller det egna området. Det förväntar jag mig.

Den här veckan har jag också haft förmånen att vara på verksamhetsbesök. Jag besökte Rösegårds förskola. En stor förskola som ligger på Bäckby. En fin och välskött förskola med många duktiga pedagoger. Barnen arbetade med temat klimat och energi under denna termin.

Jag har också varit på mitt första sammanträde i den statliga utredning som jag sitter med i en referensgrupp till. Det handlar om en förstärkt minoritetspolitik. Jag ska berätta mer om det vid ett senare tillfälle.

Idag är det avslutning på ledarskapsprogrammet. Vi ska uppdatera de mål vi satte och utvärdera den resa vi gjort. Vid lunchtid så är det tåget tillbaka till Västerås som gäller.