Nu är det snart dags igen. Skolavslutning. Det är något av det mysigaste som finns tycker jag. När man har så många barn som jag så blir det många avslutningar. En tår rinner varje gång. Nu är det stört omöjligt att vara med på alla avslutningar så vi brukar dela upp oss. Som tur är har ena skolan avslutning på kvällen. Det gör det lite enklare.
Det fanns en tid i mitt liv när ekonomin var mer begränsad än vad den är ju. En tid som jag aldrig kommer att glömma. Jag var inte så gammal och hade av olika skäl inte haft möjlighet att bygga upp någon buffert. Så kom då det nödvändiga i att behöva gå till tandläkaren. En lagning hade gått sönder. Det blev en historia som kostade några tusenlappar. Pengar som jag då inte hade. Men jag hade en checkkredit på mitt konto som gjorde att jag kunde betala till tandläkaren. Dock tog det ett tag att ta igen det. Första två månaderna efter det så började jag månaden på minus. Jag kom inte upp till noll på kontot ens på löneutbetalningsdagen. Det var jättetufft. Tuffast var nog det mentala.
Skolavslutningar innebär tyvärr ofta det här med insamlingar. Jag har inte något emot insamlingar till fröknar och lärare men jag har synpunkter på vilken ambitionsnivå man lägger sig på. Jag tror inte en sekund i att betydelsen av uppskattningen som läraren får avgörs om blomman kostar 70 kr eller 350 kr.
För många familjer är det tufft med alla frivilliga insamlingar som lätt känns som ett krav att man ska vara med. För alla har egentligen inte den ekonomiska möjligheten. Men man gör ju allt för sitt barn och man vill ju inte att barnet ska bli lidande eller utpekat. Jag ifrågasatte nivån på en insamling nyligen. Inte för att jag inte har råd med de pengarna som man ombedes lägga utan jag vet att alla kanske inte har det. Men när man ifrågasätter blir man mer eller mindre idiotförklarad. "Det är ingen annan som har haft synpunkter på det" var svaret. Så jag swishade över det som de begärde. Rätt eller fel är väl inte självklart men detta handlar inte främst om mig själv och min egen situation. Jag vet att det finns många barn i den här staden som lever i ekonomisk utsatthet. Då ska vi inte förstärka den utsattheten genom att sätta den här ambitionsnivån på en insamling.
Låt det nu bli en blomstertid för alla barn där ingen känner sig utpekad på grund av att mamma och pappa inte har en god ekonomi. Låt skolan få vara den platsen där alla känner sig välkomna där inte "frivilliga insamlingar" utestänger någon.
Kommentarer