Älskade barn..

Vid ett av de otaliga läkarbesök som jag varit på med den ena sonen säger han "mamma vi kan väl åka hem och låta allt bli normalt igen" Det var ord som hugger i hjärtat. Bakom ögonlocken bränner tårarna.
Älskade barn sedan du föddes har ingenting i mitt liv varit normalt såsom det var tidigare. Du har öppnat dörrar till verkligheter som jag inte hade mött utan dig. Det har långt ifrån varit en lätt resa men vi gör den tillsammans.

Du är en stor kämpe. Du kämpar för att förstå din värld och för att förstå min. När våra världar krockar, när vi försöker men inte förstår varandra blir det krockar och dikeskörningar. Ibland är jag lika trött som du är på att det inte är "normalt". Finns det något som är normalt? Det är nog bara annorlunda.

Men jag kommer alltid att finnas där för dig. Jag kommer alltid att slåss för att du ska ha bästa möjliga förutsättningar att lyckas i livet.

Vi har en fortsatt lång och jobbig resa framför oss men vi fortsätter. Vi tar en dag i taget. Ett steg i taget och tillsammans så går vi fram.

Älskade barn jag är stolt över att vara din mamma.

Kommentarer