är en kvinna som jsut nu kandiderar till vice president i USA. Det finns säkert väligt mycket att säga om henne men för mig är hon en kvinna som tror på sina värderingar och lever ut dem. Sara är nybliven mamma till en pojke med downs syndrome. Hon valde att föda sitt barn trots att hon visste vad som stod på spel. Det är jättetufft att bli förälder till ett barn med speciella behov både känslomässigt och praktiskt. Sara ger hopp i en annars så infekterad abortdebatt. Skall vi välja bort barn bara för att de har särskilda behov? Det är en jättesvår frågeställning.
Jag vill inte på något sätt döma någon eller komma med pekpinnar. Vad som behövs är ett annat klimat i samhället. Ett klimat där vi stöttar kvinnor och män i denna situation. När en kvinna är gravid så blir hon oftast extra känslig. Det händer något i kroppen redan från början. redan när man ser de första två strecken på graviditetstestet så får man framtidsplaner för sitt lilla ofödda liv i magen. Att senare under graviditeten få besked att ditt barn inte kommer bli som alla andra är jättetufft.
När jag väntade vårt första barn var det jättetufft. Jag kommer aldrig glömma en ultraljudsundersökning långt fram i graviditeten. Sköterskan lämnade mig i ett rum för hon behövde konsultera en doktor. De hade hittat ett fynd som hon uttryckte sig. Normalt är ett fynd något positivt. Jag tycker mycket om att fynda när jag går och shoppar exempelvis. I detta fall är inte fynd något positivt alls. Fyndet i min sons fall var att han hade utvidgat njurbäcken som tydde på att en del av urinen inte rinner ut utan stannar kvar i njurbäcknet. Detta kan leda till upprepade urinvägsinfektioner och i värsta fall måste man göra en operation för att komma tillrätta med problemet.
Nu 6,5 år senare så är min son friskförklarad från detta. Men, känslan att få ett negativt besked när man är gravid kommer jag aldrig att glömma.
fosterdiagnostiken som tilläpas i vårt land bör inriktas på att stödja de blivande föräldrarna. Att snabbt få adekvat information om vad det är som avviker är jätteviktigt. Att få samtal om vilka konsekvenser de olika alternativen får är också jätteviktigt. På vissa håll kanske det fungerar jättebra men, det finns skrämmande exempel på där det inte fungerar. Där det inte finns proffessionell hjälp att få akut i en icke önskvärd situation blir reaktionen ofta att vi väljer bort det vi inte vet något om. Att föda ett barn som inte är som alla andras barn är för skrämmande.
De föräldrar som trots detta väljer att föda sitt barn känner sällan någon ånger. Senast häromdagen läste jag i en kvällstidning om ett par som berättade att deras 4 månaders baby med downs syndrome var det bästa som hänt dem. Det är sällan man ångrar valet att föda barnet.
Jag tänker i alla fall som politiker slåss med näbbar och klor för att stöttningen av familjer i denna situation skall bli bättre. Jag tänker inte berätta för människor vad de skall göra för val men se till att oavsett vad de väljer så skall skyddsnätet finnas där.
Nu skall jag fortsätta med mitt tentapluggande.
Jag vill inte på något sätt döma någon eller komma med pekpinnar. Vad som behövs är ett annat klimat i samhället. Ett klimat där vi stöttar kvinnor och män i denna situation. När en kvinna är gravid så blir hon oftast extra känslig. Det händer något i kroppen redan från början. redan när man ser de första två strecken på graviditetstestet så får man framtidsplaner för sitt lilla ofödda liv i magen. Att senare under graviditeten få besked att ditt barn inte kommer bli som alla andra är jättetufft.
När jag väntade vårt första barn var det jättetufft. Jag kommer aldrig glömma en ultraljudsundersökning långt fram i graviditeten. Sköterskan lämnade mig i ett rum för hon behövde konsultera en doktor. De hade hittat ett fynd som hon uttryckte sig. Normalt är ett fynd något positivt. Jag tycker mycket om att fynda när jag går och shoppar exempelvis. I detta fall är inte fynd något positivt alls. Fyndet i min sons fall var att han hade utvidgat njurbäcken som tydde på att en del av urinen inte rinner ut utan stannar kvar i njurbäcknet. Detta kan leda till upprepade urinvägsinfektioner och i värsta fall måste man göra en operation för att komma tillrätta med problemet.
Nu 6,5 år senare så är min son friskförklarad från detta. Men, känslan att få ett negativt besked när man är gravid kommer jag aldrig att glömma.
fosterdiagnostiken som tilläpas i vårt land bör inriktas på att stödja de blivande föräldrarna. Att snabbt få adekvat information om vad det är som avviker är jätteviktigt. Att få samtal om vilka konsekvenser de olika alternativen får är också jätteviktigt. På vissa håll kanske det fungerar jättebra men, det finns skrämmande exempel på där det inte fungerar. Där det inte finns proffessionell hjälp att få akut i en icke önskvärd situation blir reaktionen ofta att vi väljer bort det vi inte vet något om. Att föda ett barn som inte är som alla andras barn är för skrämmande.
De föräldrar som trots detta väljer att föda sitt barn känner sällan någon ånger. Senast häromdagen läste jag i en kvällstidning om ett par som berättade att deras 4 månaders baby med downs syndrome var det bästa som hänt dem. Det är sällan man ångrar valet att föda barnet.
Jag tänker i alla fall som politiker slåss med näbbar och klor för att stöttningen av familjer i denna situation skall bli bättre. Jag tänker inte berätta för människor vad de skall göra för val men se till att oavsett vad de väljer så skall skyddsnätet finnas där.
Nu skall jag fortsätta med mitt tentapluggande.
Kommentarer