Jag ska inte skriva att jag blir förvånad men det kändes ändå i hjärtat när jag läste dagens tidning. Nu skall Västeråsalliansen spara ännu mer på barnen i den här stan. Från och med årsskiftet skall alla barn till föräldarlediga samt arbetssökande slängas ut från fritidsverksamheterna. Då är de inte välkomna att få tillbringa några timmar med sina kompisar efter skolan. Ordföranden i grundskolenämnden säger i tidningen att barn inte mår dåligt av att vara med sina föräldrar. Visst är det så i de bästa av världar. När det finns fungerande familjer. Men när man sitter i individ och familjenämnden i den här staden så ser man även en annan sida. Det finns många familjer som behöver stöd och hjälp. Det finns föräldrar som gått ned sig så kraftigt i arbetslöshetsträsket att de knappt orkar med att vara förälder till sitt barn.
Vem skall då finnas där för barnet?
I skolåldern blir kompisar allt viktigare och viktigare. Genom detta förslag skapas en ny utanförsskap. Ett utanförskap där barnen straffas för att föräldrarna valt att få en ny familjemedlem eller där föräldrarna redan har ett utanförsskap på grund av att de inte har något jobb.
Ett system utan flexibilitet alls. Ett system där de mest utsatta barnen är de som drabbas hårdast.
Min dröm är att skapa ett Västerås där barnen sätts i centrum. Där barnperspektivet överskuggar de politiska beslut som rör deras vardag. Som det ser ut idag så är det kronor och ören samt ett vuxenperspektiv som står i centrum.
Samtidigt vill jag att Västerås skall lyfta sig vad gäller näringslivet. jag vill att Västerås skall ha en topp 10 placering när Svenskt Näringsliv gör sina årliga företagsbarometrar om näringslivsklimatet i kommunerna.
Om det finns utrymme för att arbeta för den visionen här det vet jag inte. Jag skall ägna några veckor åt att fundera på om jag skall lägga mitt politiska engagemang i den här staden eller om jag skall fokusera på andra saker. Just nu är känslan att jag slåss mot väderkvarnarna.
Vem skall då finnas där för barnet?
I skolåldern blir kompisar allt viktigare och viktigare. Genom detta förslag skapas en ny utanförsskap. Ett utanförskap där barnen straffas för att föräldrarna valt att få en ny familjemedlem eller där föräldrarna redan har ett utanförsskap på grund av att de inte har något jobb.
Ett system utan flexibilitet alls. Ett system där de mest utsatta barnen är de som drabbas hårdast.
Min dröm är att skapa ett Västerås där barnen sätts i centrum. Där barnperspektivet överskuggar de politiska beslut som rör deras vardag. Som det ser ut idag så är det kronor och ören samt ett vuxenperspektiv som står i centrum.
Samtidigt vill jag att Västerås skall lyfta sig vad gäller näringslivet. jag vill att Västerås skall ha en topp 10 placering när Svenskt Näringsliv gör sina årliga företagsbarometrar om näringslivsklimatet i kommunerna.
Om det finns utrymme för att arbeta för den visionen här det vet jag inte. Jag skall ägna några veckor åt att fundera på om jag skall lägga mitt politiska engagemang i den här staden eller om jag skall fokusera på andra saker. Just nu är känslan att jag slåss mot väderkvarnarna.
Kommentarer