När man ställer upp som kandidat för ett parti så går man automatiskt med på att bli granskad. Jag har inte något emot det och har mig veterligen inte något att dölja heller. Men, jag kan fundera ibland på hur diskussionerna går. Är det rätt saker som diskuteras? Jag skulle önska att bedömingen av en kandidat skedde utifrån den valplan som partiet lagt fast, där vi gemensamt har bestämt vilka målgrupper vi skall fokusera på. Att göra bedömning utifrån hur respektive kandidat kan nå dessa målgrupper. Min erfarenhet är att den diskussionen är på marginalen.
När man kandiderar som ung kvinna och mamma så älskar folk att diskutera familjeförhållanden. Precis som det nyss var en mediadiskussion om Birgitta Ohlsson och hennes kommande barn så höjer vissa på ögonbrynen när man vill kandidera som småbarnsförälder. Jag är övertygad om att dessa diskussioner bara drabbar kvinnor. Har aldrig hört det om någon småbarnspappa. Vissa vill visa någon typ av missriktad omsorg. Andra tycker att man skall vara hemmafru. Synpunkter kommer man alltid att få och det är fint i grunden att folk bryr sig.
Mina barn och min man är det bästa jag har och de kommer alltid vara nummer ett för mig. Jag tillhör inte de som valt att vara hemma. Har all respekt för de som gör det valet men, det är ett val som inte passar alla. Jag tror att det blir bäst om familjerna löser sin situation utifrån de förutsättningar man har och utifrån de personer man faktiskt är. Min man och jag löser omsorgen om våra barn på det bästa sätt vi kan. Det kräver pusslande och god planering och det har vi blivit något av experter på.
Ska man som kvinna bli diskriminerad för att man har barn? Nej absolut inte. Sarah Palin har fem barn. Hennes yngsta barn var 10 månader när hon kandiderade som vice presidentkandidat i USA. Vad var det som drev henne? Vad är det som driver mig? Jo det är att skapa ett så bra samhälle som möjligt för mina barn att växa upp i. Det finns många utmaningar att ta tag i. Why wait?
När man kandiderar som ung kvinna och mamma så älskar folk att diskutera familjeförhållanden. Precis som det nyss var en mediadiskussion om Birgitta Ohlsson och hennes kommande barn så höjer vissa på ögonbrynen när man vill kandidera som småbarnsförälder. Jag är övertygad om att dessa diskussioner bara drabbar kvinnor. Har aldrig hört det om någon småbarnspappa. Vissa vill visa någon typ av missriktad omsorg. Andra tycker att man skall vara hemmafru. Synpunkter kommer man alltid att få och det är fint i grunden att folk bryr sig.
Mina barn och min man är det bästa jag har och de kommer alltid vara nummer ett för mig. Jag tillhör inte de som valt att vara hemma. Har all respekt för de som gör det valet men, det är ett val som inte passar alla. Jag tror att det blir bäst om familjerna löser sin situation utifrån de förutsättningar man har och utifrån de personer man faktiskt är. Min man och jag löser omsorgen om våra barn på det bästa sätt vi kan. Det kräver pusslande och god planering och det har vi blivit något av experter på.
Ska man som kvinna bli diskriminerad för att man har barn? Nej absolut inte. Sarah Palin har fem barn. Hennes yngsta barn var 10 månader när hon kandiderade som vice presidentkandidat i USA. Vad var det som drev henne? Vad är det som driver mig? Jo det är att skapa ett så bra samhälle som möjligt för mina barn att växa upp i. Det finns många utmaningar att ta tag i. Why wait?
Kommentarer