För 6 år sen precis idag föddes ni. Två små knyten en liten pojke och en liten flicka. Bråttom till världen hade ni. Från att vara beräknade att komma den 29 juli så kom ni den 18 maj, nästan 12 veckor för tidigt.
Ibörjan var det skakigt, visste inte hur ni skulle klara den resan som starten innebar. Men ni var fantastiska redan från start. Livskraften var stark och med god hjälp från oss föräldrar och personalen på Sös klarade ni den resan.
Första två åren var tuffa. På grund av infektionskänsligheten blev det många infektioner som avlöste varandra, medicinering i omgångar ibland upp till 8 gånger per dygn.
Men mina små tuffingar redde ut det också.
Att få barn födda så mycket för tidigt är speciellt. Vissa barn blir också speciella. De är inte egentligen färdiga för att lämna den trygga tillvaron i livmodern så tidigt. En av er är speciell och har extra utmaningar fortfarande i livet.
Att ha ett barn som är i behov av extra stöd kräver mycket av omgivningen. Som förälder är man van att få kämpa, ibland ta till brösttoner för att få till en bra situation för sitt barn.
Barn med särskilda behov kräver också sin planering. För att verkligen ligga i framkant kontaktade jag kommunen redan för 1,5 år sen för att förbereda för den kommande skolstarten till hösten.
Jag skulle kunna skriva en lång uppsats om alla kontakter vi tagit, om alla människor vi blivit bollade emellan, om all tid och energi detta har tagit. Energi som jag vill lägga på att försöka vara så bra mamma som möjligt.
Nu är det den 18 maj och vi står fortfarande utan skolplacering till hösten. Hur svårt kan de va?
Imorgon ska vi träffa ordföranden för Grundskolenämnden så vi hoppas att frågan får en snabb lösning.
Min lilla juvel finns och det är inte något som kommunen kan blunda för. Det går inte att bedriva en strutspolitik och låtsas som om det ordnar sig ändå. Nu behövs handlingskraft och inte bara massa fina ord.
Ibörjan var det skakigt, visste inte hur ni skulle klara den resan som starten innebar. Men ni var fantastiska redan från start. Livskraften var stark och med god hjälp från oss föräldrar och personalen på Sös klarade ni den resan.
Första två åren var tuffa. På grund av infektionskänsligheten blev det många infektioner som avlöste varandra, medicinering i omgångar ibland upp till 8 gånger per dygn.
Men mina små tuffingar redde ut det också.
Att få barn födda så mycket för tidigt är speciellt. Vissa barn blir också speciella. De är inte egentligen färdiga för att lämna den trygga tillvaron i livmodern så tidigt. En av er är speciell och har extra utmaningar fortfarande i livet.
Att ha ett barn som är i behov av extra stöd kräver mycket av omgivningen. Som förälder är man van att få kämpa, ibland ta till brösttoner för att få till en bra situation för sitt barn.
Barn med särskilda behov kräver också sin planering. För att verkligen ligga i framkant kontaktade jag kommunen redan för 1,5 år sen för att förbereda för den kommande skolstarten till hösten.
Jag skulle kunna skriva en lång uppsats om alla kontakter vi tagit, om alla människor vi blivit bollade emellan, om all tid och energi detta har tagit. Energi som jag vill lägga på att försöka vara så bra mamma som möjligt.
Nu är det den 18 maj och vi står fortfarande utan skolplacering till hösten. Hur svårt kan de va?
Imorgon ska vi träffa ordföranden för Grundskolenämnden så vi hoppas att frågan får en snabb lösning.
Min lilla juvel finns och det är inte något som kommunen kan blunda för. Det går inte att bedriva en strutspolitik och låtsas som om det ordnar sig ändå. Nu behövs handlingskraft och inte bara massa fina ord.
Kommentarer