Igår var en speciell dag. 7-åringarna i familjen började äntligen första klass på riktigt. En dag som de båda sett fram emot länge.
På grund av att de inte går på samma skola kunde jag inte klona mig och vara på 2 ställen. Kände mig dock trygg i att sonen som är på korttis denna vecka skulle bli väl omhändertagen.
Mitt under välkomstcermonin ringer min telefon. Hjärtat stannar till ett slag när skolan undrar var sonen är?
Trots mailbekräftelse på tid för upphämtning av samtrafik så fungerar det inte. 30 minuter efter den officiella skolstarten behagar taxin att dyka upp. Första skoldagen saboterad. En dag som bara är en dag. Det går inte att reparera eller göra om.
Som förälder känner man sig något maktlös.
Det är en stor sorg ändå att livet är som det är. Måste de som ska vara vår och hans hjälp ytterligare strö salt i såren?
Samtrafik borde skämmas.
På grund av att de inte går på samma skola kunde jag inte klona mig och vara på 2 ställen. Kände mig dock trygg i att sonen som är på korttis denna vecka skulle bli väl omhändertagen.
Mitt under välkomstcermonin ringer min telefon. Hjärtat stannar till ett slag när skolan undrar var sonen är?
Trots mailbekräftelse på tid för upphämtning av samtrafik så fungerar det inte. 30 minuter efter den officiella skolstarten behagar taxin att dyka upp. Första skoldagen saboterad. En dag som bara är en dag. Det går inte att reparera eller göra om.
Som förälder känner man sig något maktlös.
Det är en stor sorg ändå att livet är som det är. Måste de som ska vara vår och hans hjälp ytterligare strö salt i såren?
Samtrafik borde skämmas.
Kommentarer