För några år sedan träffade jag en mamma som berättade om hennes skräckscenarie. För henne var det värsta som hon kunde tänka sig att någon av hennes barn skulle få glutenintolerans.
Jag gick hem något överrumplad. Är uppvuxen med en far som har den åkomman så vad som var en skräck för henne var ju vardagsmat för mig.
Ibland önskar jag att vår son hade haft "bara" gluten intolerans. Eller något som gick att behandla enkelt med att byta kost. Nu är det inte så och vissa dagar är det mer smärtsamt än andra. Att leva med min livssorg är vardag för mig men en mardröm för någon annan. Ibland önskar jag att man kunde vakna upp och drömmen var slut. Nu är det inte så och kommer aldrig att bli så.
Att ha förmåga att glädjas i det lilla blir man expert på när man lever med en livssorg. Idag gläds jag över lyckan han visade över att fått äta tacochips.
Livet blir aldrig som man tänkt sig men det blir ganska bra ändå.
Jag gick hem något överrumplad. Är uppvuxen med en far som har den åkomman så vad som var en skräck för henne var ju vardagsmat för mig.
Ibland önskar jag att vår son hade haft "bara" gluten intolerans. Eller något som gick att behandla enkelt med att byta kost. Nu är det inte så och vissa dagar är det mer smärtsamt än andra. Att leva med min livssorg är vardag för mig men en mardröm för någon annan. Ibland önskar jag att man kunde vakna upp och drömmen var slut. Nu är det inte så och kommer aldrig att bli så.
Att ha förmåga att glädjas i det lilla blir man expert på när man lever med en livssorg. Idag gläds jag över lyckan han visade över att fått äta tacochips.
Livet blir aldrig som man tänkt sig men det blir ganska bra ändå.
Kommentarer