Det är en jättesvår fråga att hantera. Jag har 100 % förståelse för de föräldrar som skickar iväg sina tonårssöner för att de skall slippa krig och elände. Majoriteten av de som kommer till Sverige är tonårskillar.
Privat har jag och min man varit familjehem åt två killar från Somalia. Det har varit en jätteintressant och lärorik resa. Jag gör inte anspråk på att ha den fulla sanningen men här är två av våra upplevelser.
Det finns saker i det Svenska systemet som är svåra att hantera. I ett fall när en pojke fått sitt permanenta uppehållstillstånd dyker hans pappa upp från ingenstans. Det visar sig att han är bosatt i London och har etablerat sig på arbetsmarknaden där. Borde då inte pojken få förenas med sin pappa? Nej då är lagstiftningen sådan att familjeåterförening skall ske i hemlandet. Men i deras hemland var det då ett inbördesgerillakrig. Dit var det inte säkert att åka. Men London är ju en förhållandevis säker plats.
Men då är lagstiftningen inte sådan utan den pappan kan fortsätta låta sin son bo kvar i Sverige och få försörjning, utbildning betald. Någonstans tycker inte jag att det är rimligt.
Ett annat fall som vi har kommit i kontakt med är en kille som kommit hit från Afghanistan. Nu har hans föräldrar dykt upp och är bosatta i Iran. De vill att han skall komma dit och hälsa på. Men om nu de finns och lever där varför ska killen vara här i Sverige? Visst kan det vara så att möjligheterna är bättre här än Iran men borde inte föräldrarna sörja för honom? Om det nu bedöms säkert för honom att åka dit och hälsa på varför ska han separeras från sina föräldrar igen?
En annan märklig sak i systemet är CSN. Om du är ensamkommande flyktingbarn så får du ett extra tillägg från CSN när du studerar på gymnasiet. Istället för de 1050 kr i månaden som majoriteten gymnasieelever får så får de som betraktas som föräldrarlösa 1900 kr i månaden. Jag tror inte att speciellt många tycker att det systemet är rättvist.
Jag är en stor vän av att vi verkligen ska hjälpa de som behöver hjälp och skydd i vårt land. Vad jag ogillar är när det blir av den karaktären att det kan uppfattas som profitverksamhet.
Jag har inte någon bra enkel lösning för hur man skall kunna komma åt brister i systemet men något måste göras. Den här typen av systemfel gör att motsättningar legaliseras och integrationen försvåras. Som sagt självklart skall vi hjälpa och stötta dem som behöver vår hjälp och jag tror inte att någon förälder tar lätt på att skicka iväg sitt barn till ett främmande land. Men jag tror att Migrationsverket borde få mer resurser att efterforska föräldrar och där det är möjligt borde familjeåterförening ske där föräldrarna vistas. Naturligtvis under förutsättning att det är en säker plats för den unge.
Privat har jag och min man varit familjehem åt två killar från Somalia. Det har varit en jätteintressant och lärorik resa. Jag gör inte anspråk på att ha den fulla sanningen men här är två av våra upplevelser.
Det finns saker i det Svenska systemet som är svåra att hantera. I ett fall när en pojke fått sitt permanenta uppehållstillstånd dyker hans pappa upp från ingenstans. Det visar sig att han är bosatt i London och har etablerat sig på arbetsmarknaden där. Borde då inte pojken få förenas med sin pappa? Nej då är lagstiftningen sådan att familjeåterförening skall ske i hemlandet. Men i deras hemland var det då ett inbördesgerillakrig. Dit var det inte säkert att åka. Men London är ju en förhållandevis säker plats.
Men då är lagstiftningen inte sådan utan den pappan kan fortsätta låta sin son bo kvar i Sverige och få försörjning, utbildning betald. Någonstans tycker inte jag att det är rimligt.
Ett annat fall som vi har kommit i kontakt med är en kille som kommit hit från Afghanistan. Nu har hans föräldrar dykt upp och är bosatta i Iran. De vill att han skall komma dit och hälsa på. Men om nu de finns och lever där varför ska killen vara här i Sverige? Visst kan det vara så att möjligheterna är bättre här än Iran men borde inte föräldrarna sörja för honom? Om det nu bedöms säkert för honom att åka dit och hälsa på varför ska han separeras från sina föräldrar igen?
En annan märklig sak i systemet är CSN. Om du är ensamkommande flyktingbarn så får du ett extra tillägg från CSN när du studerar på gymnasiet. Istället för de 1050 kr i månaden som majoriteten gymnasieelever får så får de som betraktas som föräldrarlösa 1900 kr i månaden. Jag tror inte att speciellt många tycker att det systemet är rättvist.
Jag är en stor vän av att vi verkligen ska hjälpa de som behöver hjälp och skydd i vårt land. Vad jag ogillar är när det blir av den karaktären att det kan uppfattas som profitverksamhet.
Jag har inte någon bra enkel lösning för hur man skall kunna komma åt brister i systemet men något måste göras. Den här typen av systemfel gör att motsättningar legaliseras och integrationen försvåras. Som sagt självklart skall vi hjälpa och stötta dem som behöver vår hjälp och jag tror inte att någon förälder tar lätt på att skicka iväg sitt barn till ett främmande land. Men jag tror att Migrationsverket borde få mer resurser att efterforska föräldrar och där det är möjligt borde familjeåterförening ske där föräldrarna vistas. Naturligtvis under förutsättning att det är en säker plats för den unge.
Kommentarer