Är ett av resultaten av denna helg. Denna trumma köptes på en semesterresa på Mauritius för ett antal år sedan. Jag är inte mycket för souvenirer men denna gillade jag. Dessvärre är den numera obrukbar. ;(
Saker går sönder i livet ibland inte bara fysiska saker. Ibland går relationer sönder, ibland drabbas vi av sjukdom, olyckor eller andra hemskheter som gör att vi blir trasiga temporärt. Det är då vi behöver varandra mer än någonsin. Det är då vi behöver våra nära och kära. När livet inte blir som man tänkte sig. Det blir oftast bra på något sätt ändå i slutändan men ibland väldigt annorlunda.
Ibland glömmer politiker att vi människor är just människor och inte maskiner. Ibland är system tänkta för att underlätta för människan så stelbent utformade att man undrar vem som är till för vem?
Idag fyllde äldste sonen 11 år. 1790g vägde han när han föddes. Nu är han uppe i 36 kg. Han föddes 5 v för tidigt. Det var en av de tillfällen i livet som jag mött som inte alls blev som man tänkte sig. Vi hade väntat länge på att jag skulle bli gravid. Det var en tuff resa många mörka dagar och nätter. Men tillslut så händer det. En av de allra största glädjen. När testet äntligen visade två streck.
Den första graviditeten blev en mardrömsresa. Jag har nog aldrig varit så orolig, rädd och ledsen men samtidigt glad. Jag hade klippkort på gynaktuen och därefter på förlossningen.
Jag växte mycket i omfång. En av mina största rädslor var att det skulle vara ett 5 kgs bebis som jag inte skulle klara av att krysta ut. Jag vet att jag pratade mkt om det med barnmorskan.
Men det fanns andra saker som dök upp under den resan som var värre.
På ett tillväxtultraljud upptäcktes att han var tillväxthämmad. 35% under det man ska väga vägde han. Det var chockartat att få ett sånt besked.
Veckan därpå när nästa undersökning skulle göras så hittade sköterskan ett fynd. Ett fynd är i shoppingsammanhang något positivt men i dessa sammanhang är det inte det.
Nu hade jag ett väldigt litet barn med något fel i min mage. Det går nog inte att sätta ord på den känslan.
En överläkare kom och ville göra ett fostervattensprov. Jag gick med på det. Efter en vecka kom beskedet. Provet var fullt med streptokocker. Nu hade jag ett väldigt litet barn i min mage med något fel på som dessutom ligger i ett infekterat fostervatten. Skulle mardrömmen aldrig ta slut?
Läkarna övertalade mig att gå med på en intravenös antibiotikabehandling innan det var dags för igångsättning. Det var för riskabelt att låta honom vara kvar i magen.
Igångsättning planerades till på måndagen. Jag fick permission över helgen. På natten till söndagen vaknade jag av att det molade i ryggen. När jag går upp så går vattnet.
Strax innan åtta på morgonen kommer vi till sjukhuset. Då är förlossningen i full gång.
Värkarbetet underlättades av att det var fotbollsem. Sverige vs England. När Sverige hade satt det avgörande målet tog värkarbetet slut.
Den lilla bebisen hade virat in sig ordentligt i navelsträngen. Jag kände instinktivt att något var fel. Ringde ett antal gånger på klockan men barnmorskan bara klappade mig på huvudet och sa att jag var sååå duktig. Ja visst...så bli det barnmorskebyte. In kommer en person som knappt hinner hälsa. Hon kollar på kurvorna och hinner säga "det här barnet måste ut nu". Salen fylls med folk och läkaren konstaterar att det inte går. Då trycker det på stora larmet. På fyra minuter var jag nedsövd och lillprinsen var ute. Han var inte stor men skrek och var hungrig när han kom ut. Inte kunde han vänta på att mamma skulle vakna.
Jag hoppas att jag inte skrämmer någon med min berättelse. Det blev inte som jag tänkte mig men det blev ett bra resultat ändå. Felet som upptäcktes i när han låg i magen korrigerade sig självt efter ett år.
Imorgon är det slutseminarie på vår b uppsats i statsvetenskap. Håller tummarna att den är godkänd.
Kommentarer