Idag har jag tagit bilder inför den kommande valrörelsen. Hor Duktiga Per på Photografen. Bildbevis kommer lite senare. Per kan konsten att fånga ögonblick som blir bra bilder.
Ja så undrar man över detta med effektiviteten i vårdapparaten också. En av sönerna har en medicin som göra att han kan sova gott hela natten. Dessvärre gör den att han titt som tätt inte känner av när han behöver kissa på natten. Jag tog upp det med läkaren på BUP som skrivit ut medicinen och bad om att få madrasskydd utskrivet. Men så enkelt var det ju inte. Nej du får vända dig till handikappcentrum.
Jag ringer handikappcentrum och förklarar mitt ärende. Men nej det får de inte skriva ut längre utan ring till barnkliniken. Jag ringer till barnkliniken och får prata med en trevlig sjuksköterska. Hon får inte skriva ut något till mig men hos har ett återlämnat paket som jag kan få. Jättesnällt. Jag blir hänvisad till primärvården.
För ett par veckor sedan ringde jag först till husläkarmottagningen som vi tillhör och förklarar mitt ärende. Får en läkartid på telefon någon vecka senare. På telefon bedömer hon att hon vill träffa sonen. En besökstid bokas in. På besöket vill hon ändå inte skriva ut några madrasskydd. Vi fick några stycken med oss i en påse när vi gick därifrån men det räcker ju inte speciellt många dagar. Oklart varför. Dagen efter kommer ett brev att hon har skickat en remiss till barnkliniken. Nu häromdagen kom ett brev där han är uppsatt på väntelistan för besök.
Men hur svårt ska det vara att få madrasskydd?? När det inte är något medicinskt fel utan en medicinbiverkning? Räknat i antal personer jag haft kontakt med så är det 7 stycken hittills. Det är en oerhörd ineffektivitet mot vad det borde vara. För att inte tala om hur mycket det kostar att engagera så många människor i en sån simpel fråga.
Min egen tid har jag inte räknat ut hur mycket jag fått lägga på det. Men den tiden skulle jag hellre använda till något annat viktigt.
Welcome to a piece of my world...
Ja så undrar man över detta med effektiviteten i vårdapparaten också. En av sönerna har en medicin som göra att han kan sova gott hela natten. Dessvärre gör den att han titt som tätt inte känner av när han behöver kissa på natten. Jag tog upp det med läkaren på BUP som skrivit ut medicinen och bad om att få madrasskydd utskrivet. Men så enkelt var det ju inte. Nej du får vända dig till handikappcentrum.
Jag ringer handikappcentrum och förklarar mitt ärende. Men nej det får de inte skriva ut längre utan ring till barnkliniken. Jag ringer till barnkliniken och får prata med en trevlig sjuksköterska. Hon får inte skriva ut något till mig men hos har ett återlämnat paket som jag kan få. Jättesnällt. Jag blir hänvisad till primärvården.
För ett par veckor sedan ringde jag först till husläkarmottagningen som vi tillhör och förklarar mitt ärende. Får en läkartid på telefon någon vecka senare. På telefon bedömer hon att hon vill träffa sonen. En besökstid bokas in. På besöket vill hon ändå inte skriva ut några madrasskydd. Vi fick några stycken med oss i en påse när vi gick därifrån men det räcker ju inte speciellt många dagar. Oklart varför. Dagen efter kommer ett brev att hon har skickat en remiss till barnkliniken. Nu häromdagen kom ett brev där han är uppsatt på väntelistan för besök.
Men hur svårt ska det vara att få madrasskydd?? När det inte är något medicinskt fel utan en medicinbiverkning? Räknat i antal personer jag haft kontakt med så är det 7 stycken hittills. Det är en oerhörd ineffektivitet mot vad det borde vara. För att inte tala om hur mycket det kostar att engagera så många människor i en sån simpel fråga.
Min egen tid har jag inte räknat ut hur mycket jag fått lägga på det. Men den tiden skulle jag hellre använda till något annat viktigt.
Welcome to a piece of my world...
Kommentarer