Dålig timing

Det är alltid dålig timing att få ett dödsbud. Det går inte att förbereda sig för hur man känslomässigt reagerar.
Det är så ofattbart när det händer. Det spelar ingen roll om personen varit sjuk. Döden kommer ändå alltid plötsligt och oväntat. 

Efter att ha fått dödsbudet om Roy häromnatten låg jag vaken. Chockad och ledsen. Mindre än en timme efteråt så ringer det på min telefon. Dolt nummer syntes på displayen. Jag har flera partikamrater som brukar ringa från dolt nummer men inte den tiden på natten. Jag tänkte ändå då att det är nog någon av dem som också nåtts av detta hemska besked. Ibland kan det vara skönt att prata med någon och dela chocken. 

Men det var ingen partikamrat. Det var en anonym flåsare. Först hör jag bara flås sen en obscen förfrågan. Chockad lämnar jag över luren till min man och han får samma fråga. Då lägger vi på.

Ja man får stå ut med en del när man är en halvoffentlig person. Men detta just där och då är bara för mycket. Timingen kunde inte varit sämre. 

Ska jag tvingas till att stänga mitt nummer och göra det hemligt? Ska väljare som vill framföra synpunkter inte längre ha möjlighet till kontakt? Jag vill inte abdikera från öppenheten men att bli utsatt för telefonterror är mer än jag orkar med just nu. Ring mig gärna på dagtid men låt mig få ha mina sena kvällar att sörja över det som hänt och samla kraft inför kommande utmaningar.