En resa för några år sedan

Som en del av er redan vet så var jag släkt med den här mannen. En väldigt omtyckt, folkkär sångare. Han var bror till min farmor. Bengt Djupbäck alias Jokkmokks Jokke. Bilden är tagen utanför en klockstapel i Porsi. Jokkes mamma dog när han var liten. Han berättade att han precis vid hennes död hörde en kyrkklocka klinga. Många år senare hittade han denna kyrkklocka vid en resa i Israel och efter om och men så köptes den och placerades i klockstapeln i Porsi.

Jag beklagar att jag inte lyckats vända på bilderna. Denna bild ovan är från Porsi utsikt över Älven.

Resan vi gjorde till Porsi var i samband med Jokkes begravning 1998. Här är en upp och nedvänd bild på graven med alla fina blommor.

Här är en bild på min pappa vid graven, lite senare på kvällen.

I Folkskolan hölls det dagen innan en minnesstund och efter begravningsgudstjänsten i kyrkan var det också en samling här.

Här är mina fina föräldrar vid ett raststopp på vägen upp till Porsi. Porsi ligger mellan Boden och Jokkmokk.

Vi fick en båttur på älven. Här är pappas fina kusin Agne. Han finns tyvärr inte bland oss längre. En fantastisk fin människa. Jag saknar honom mycket.

Här är jag utanför en av de stugor som Jokke hade. 

Jokke var en varm person som tyckte mycket om sin släkt.Trots den tuffa uppväxt de hade så blev han aldrig bitter. Han älskade att leva och att göra andra människor glada. Musik var ju hans stora passion. Jokke var också godtrogen, han trodde alla om gott. Det ledde till att han ibland blev utnyttjad i musikbranschen för den då liksom nu kräver vassa armbågar och en hård panna. Men Jokke gav aldrig upp sin tro på människan.

Jokke älskade sin fru Hildur över allt annat. Det var en stor sorg i deras liv att de aldrig fick bli föräldrar. Hildur blev sjuk och det var en hård smäll för honom när hon gick bort. De sista åren levde han tillsammans men Eila. Hon betydde också mycket för honom.

Jag är glad och tacksam för att jag fått haft så fina människor som Jokke och Agne under min uppväxt. Jorden blev fattigare sedan ni försvann ifrån oss. Men jag vet att ni idag slipper lida och en dag hoppas jag att vi ses igen.