Har precis läst ut en bok som handlar om tolerans. Regular Aversion av Wendy Brown. Ett ämne som är mer aktuellt än någonsin idag när Pride festivalen öppnar officiellt. Eftersom det är valår är det just nu en politiskt tävlande om vilket parti som gillar pridefestivalen mest.
Pridefestivalen fyller en viktig funktion för många. Dessvärre tror jag inte att det är hela lösningen för att skapa ett öppet och tolerant samhälle. I den uppväxtsfär jag kommer ifrån är det många som har problem med det uttryckssättet och med fokuseringen på sexualiteten. För en människa är just en människa och inte i första hand en sexuell läggning.
Ordboksdefinitionen av tolerans är att stå ut med (Oxford English Dictionary put up with).
I Sverige har den offentliga diskussionen om tolerans spårat ur en del. Här handlar det mer om likriktning än om att faktiskt tolerera och acceptera att vi är annorlunda. Människor som har en annan uppfattning än mainstream får löpa gatlopp i massmedia om de vågar uttrycka den. Det är inte speciellt tolerant.
Jag tror på alla människors lika värde och att alla människor förtjänar respekt för den man är. Jag tror på ett samhälle där man får vara den man är. Jag tycker att det är fruktansvärt att människor utsätts för brott iform av misshandel, kränkningar mm på grund av sin sexualitet eller på grund av sin trosuppfattning. Här fyller Pride en viktig funktion att lyfta upp de hatbrott som många hbtq personer utsätts för i samhället idag. Annars tror jag att den del av pride som handlar om jippo och fest inte spelar så stor roll för att öka toleransen i samhället. Det är inte där det blir skillnad.
Skillnad för hbtq personer handlar om bemötandet i vardagen. Om vi bemöter människor i vår närhet så ökar öppenheten i samhället. Om vi tillsammans agerar emot nättroll som uttrycker fruktansvärda värderingar så ökar närvärmen i samhället. Ingen ska behöva stå ut med näthat. Ingen ska behöva stå ut med att bli kränkt på grund av sin sexualitet.
Pridefestivalen fyller en viktig funktion för många. Dessvärre tror jag inte att det är hela lösningen för att skapa ett öppet och tolerant samhälle. I den uppväxtsfär jag kommer ifrån är det många som har problem med det uttryckssättet och med fokuseringen på sexualiteten. För en människa är just en människa och inte i första hand en sexuell läggning.
Ordboksdefinitionen av tolerans är att stå ut med (Oxford English Dictionary put up with).
I Sverige har den offentliga diskussionen om tolerans spårat ur en del. Här handlar det mer om likriktning än om att faktiskt tolerera och acceptera att vi är annorlunda. Människor som har en annan uppfattning än mainstream får löpa gatlopp i massmedia om de vågar uttrycka den. Det är inte speciellt tolerant.
Jag tror på alla människors lika värde och att alla människor förtjänar respekt för den man är. Jag tror på ett samhälle där man får vara den man är. Jag tycker att det är fruktansvärt att människor utsätts för brott iform av misshandel, kränkningar mm på grund av sin sexualitet eller på grund av sin trosuppfattning. Här fyller Pride en viktig funktion att lyfta upp de hatbrott som många hbtq personer utsätts för i samhället idag. Annars tror jag att den del av pride som handlar om jippo och fest inte spelar så stor roll för att öka toleransen i samhället. Det är inte där det blir skillnad.
Skillnad för hbtq personer handlar om bemötandet i vardagen. Om vi bemöter människor i vår närhet så ökar öppenheten i samhället. Om vi tillsammans agerar emot nättroll som uttrycker fruktansvärda värderingar så ökar närvärmen i samhället. Ingen ska behöva stå ut med näthat. Ingen ska behöva stå ut med att bli kränkt på grund av sin sexualitet.
Kommentarer