Just nu pågår en omorganisation av en förskola i Västerås. Denna omorganisation har rört upp många känslostormar hos den berörda personalen men även hos föräldrarna. Jag får många mail om situationen. Det har skrivits ett antal artiklar och idag var det ett radioinslag om det.
Förändringar är alltid jobbiga. Oftast leder förändringar till något gott i slutändan men mitt uppe i en förändringsprocess är det ofta väldigt jobbigt och känslosamt. Att få ett besked om ett byte av en arbetsplats är riktigt tufft. Om man inte är överrens med sin arbetsgivare så är det ännu tuffare. Om man inte är förberedd på det så blir det näst intill chockartat inledningsvis. När man är i en chockfas så reagerar man lätt känslomässigt och känslorna tar överhanden.
När det rör barn och framförallt när det rör det egna barnet så blir man en lejoninna. Ingenting ska få störa mitt lilla barn. Ingenting som är skrämmande ska mitt barn utsättas för. Yttre hot mot den egna och barnets trygghet vill man gärna mota bort.
Ett personalbyte på en förskola kan vara jättejobbigt. Framförallt om det är någon personal som man tycker extra mycket om. När en personal förflyttas mot sin vilja blir det naturligtvis ännu jobbigare.
Till alla er föräldrar i en liknande situation skulle jag vilja säga att det är ni som är de viktigaste personerna i ditt barns liv. Det är ni som kan hjälpa barnet genom en förändringsprocess. Det är ni som kan med en varm famn guida barnet genom förändringen och skapa trygghet mitt i den. Det varken kan eller ska en förskolepedagog göra på det sättet.
En förskola är inte en familj. En förskola skall tillhandahålla en god omsorg och en bra pedagogisk verksamhet och en genomtänkt lärmiljö. Det är förskolans uppdrag. Förskolans uppdrag är inte att ersätta föräldrar.
Inledningsvis kan en förändringsprocess vara negativ för ett barn men i det långa loppet kanske alla är vinnare. Det viktiga är att inte använda barn som slagträ i en process. Att inte skjuta över den oro som jag som vuxen kan känna inför en process på ett barn. För barn kommer att möta förändringsprocesser genom livet. Det kan vara alltifrån en relation som går sönder, en lärare som blir sjuk eller slutar mm. Jag tror att vi i vuxenvärlden måste lära barn att det är något naturligt.
Ibland förstår vi inte vad som händer och varför. Då har vi ett val. Antingen kan man acceptera att man inte vet fullt ut eller så kan man agera för att antingen få ett svar eller bara protestera. Jag har respekt för alla som frågar efter ett svar. Dessvärre är det så när det gäller personalfrågor att en arbetsgivare har sekretess. Även om en verksamhetschef skulle vilja ge en fullständig bild så får man inte göra det.Det är komplicerat.
Men att som vissa gör i det läget, genom att ge sig på en verksamhetschef på ett obehagligt sätt är bortom all rim och reson. Vad är det för värdegrund man representerar då? Jag har de senaste dagarna fått kopior på väldigt obehagliga arga mail som gör mig illa berörd. Varför uttrycker man sig på det sättet? Varför kan inte vuxna människor bete sig respektfullt mot varandra?? Man måste inte gilla alla beslut men man måste respektera dem. Det är inte så att en verksamhetschef fattar beslut för att vara elak mot någon. Det är inte heller så att en verksamhetschef fattar beslut på godtycklighet. I fall av den art som det handlar om så finns det tydligt klarlagt varför man fattar vissa beslut. Sen att detta inte är offentligt handlar om respekt för att det faktiskt är människor det handlar om.
Jag blir som sagt bedrövad när jag läser mail från människor som är i affekt. Människor som tar sig friheten att uttrycka sig oförskämt och respektlöst och ibland hotfullt. I förlängningen undrar jag vad det är vi lär våra barn då? För tro inte att barn inte förstår eller snappar upp vad som händer. Om vi i vuxenvärlden inte kan vara förebilder och mötas i en respektfull dialog oavsett om den sker via mail eller fysiskt möte hur ska då våra barn lära sig det? Om vi som vuxna inte kan uttrycka oss respektfullt när vi sitter bakom en dataskärm hur ska våra barn lära sig det? Hur ska vi få stopp på kränkningar och näthat när vi i vuxenvärlden tar till de uttryckssätten? En vis person sa en gång att "barn gör inte som vi säger utan de gör som vi gör". Det ligger mycket i det.
Du kan vara en förebild för ditt barn. Du kan vara ett föredöme i hur du uttrycker dig och agerar i jobbiga situationer. Du som förälder är så oerhört viktig. Ditt barn behöver dig.
Förskolenämnden hanterar inte direkta personalfrågor. Det är delegerat till verksamheterna. Det skulle inte vara en klok situation om det inte vore så. Det innebär inte att vi är ointresserade utan vi följer frågor och lyssnar in och tar till oss hur vi kan förbättra olika processer. Det finns alltid saker att förbättra.
Förändringar är alltid jobbiga. Oftast leder förändringar till något gott i slutändan men mitt uppe i en förändringsprocess är det ofta väldigt jobbigt och känslosamt. Att få ett besked om ett byte av en arbetsplats är riktigt tufft. Om man inte är överrens med sin arbetsgivare så är det ännu tuffare. Om man inte är förberedd på det så blir det näst intill chockartat inledningsvis. När man är i en chockfas så reagerar man lätt känslomässigt och känslorna tar överhanden.
När det rör barn och framförallt när det rör det egna barnet så blir man en lejoninna. Ingenting ska få störa mitt lilla barn. Ingenting som är skrämmande ska mitt barn utsättas för. Yttre hot mot den egna och barnets trygghet vill man gärna mota bort.
Ett personalbyte på en förskola kan vara jättejobbigt. Framförallt om det är någon personal som man tycker extra mycket om. När en personal förflyttas mot sin vilja blir det naturligtvis ännu jobbigare.
Till alla er föräldrar i en liknande situation skulle jag vilja säga att det är ni som är de viktigaste personerna i ditt barns liv. Det är ni som kan hjälpa barnet genom en förändringsprocess. Det är ni som kan med en varm famn guida barnet genom förändringen och skapa trygghet mitt i den. Det varken kan eller ska en förskolepedagog göra på det sättet.
En förskola är inte en familj. En förskola skall tillhandahålla en god omsorg och en bra pedagogisk verksamhet och en genomtänkt lärmiljö. Det är förskolans uppdrag. Förskolans uppdrag är inte att ersätta föräldrar.
Inledningsvis kan en förändringsprocess vara negativ för ett barn men i det långa loppet kanske alla är vinnare. Det viktiga är att inte använda barn som slagträ i en process. Att inte skjuta över den oro som jag som vuxen kan känna inför en process på ett barn. För barn kommer att möta förändringsprocesser genom livet. Det kan vara alltifrån en relation som går sönder, en lärare som blir sjuk eller slutar mm. Jag tror att vi i vuxenvärlden måste lära barn att det är något naturligt.
Ibland förstår vi inte vad som händer och varför. Då har vi ett val. Antingen kan man acceptera att man inte vet fullt ut eller så kan man agera för att antingen få ett svar eller bara protestera. Jag har respekt för alla som frågar efter ett svar. Dessvärre är det så när det gäller personalfrågor att en arbetsgivare har sekretess. Även om en verksamhetschef skulle vilja ge en fullständig bild så får man inte göra det.Det är komplicerat.
Men att som vissa gör i det läget, genom att ge sig på en verksamhetschef på ett obehagligt sätt är bortom all rim och reson. Vad är det för värdegrund man representerar då? Jag har de senaste dagarna fått kopior på väldigt obehagliga arga mail som gör mig illa berörd. Varför uttrycker man sig på det sättet? Varför kan inte vuxna människor bete sig respektfullt mot varandra?? Man måste inte gilla alla beslut men man måste respektera dem. Det är inte så att en verksamhetschef fattar beslut för att vara elak mot någon. Det är inte heller så att en verksamhetschef fattar beslut på godtycklighet. I fall av den art som det handlar om så finns det tydligt klarlagt varför man fattar vissa beslut. Sen att detta inte är offentligt handlar om respekt för att det faktiskt är människor det handlar om.
Jag blir som sagt bedrövad när jag läser mail från människor som är i affekt. Människor som tar sig friheten att uttrycka sig oförskämt och respektlöst och ibland hotfullt. I förlängningen undrar jag vad det är vi lär våra barn då? För tro inte att barn inte förstår eller snappar upp vad som händer. Om vi i vuxenvärlden inte kan vara förebilder och mötas i en respektfull dialog oavsett om den sker via mail eller fysiskt möte hur ska då våra barn lära sig det? Om vi som vuxna inte kan uttrycka oss respektfullt när vi sitter bakom en dataskärm hur ska våra barn lära sig det? Hur ska vi få stopp på kränkningar och näthat när vi i vuxenvärlden tar till de uttryckssätten? En vis person sa en gång att "barn gör inte som vi säger utan de gör som vi gör". Det ligger mycket i det.
Du kan vara en förebild för ditt barn. Du kan vara ett föredöme i hur du uttrycker dig och agerar i jobbiga situationer. Du som förälder är så oerhört viktig. Ditt barn behöver dig.
Förskolenämnden hanterar inte direkta personalfrågor. Det är delegerat till verksamheterna. Det skulle inte vara en klok situation om det inte vore så. Det innebär inte att vi är ointresserade utan vi följer frågor och lyssnar in och tar till oss hur vi kan förbättra olika processer. Det finns alltid saker att förbättra.
Kommentarer