Jag hade börjat skriva på ett inlägg om torsdagens budgetfullmäktige. Drygt 15 timmar tog det från början till slut. Ett kort litet omnämnande i vlt var allt som blev efterspelet..men..så oväntat ställs livsfrågorna på sin spets.
När en ung person mår dåligt och väljer att avsluta sitt liv i förtid. I det perspektivet blir budgetfrågor så futtiga. Den här personen fanns i vår närhet men inte i de närmsta cirklarna. Trots att jag inte var mer än ytligt bekant så blossar en mängd känslor upp. Jag hade förstått att han mådde dåligt men så dåligt förstod jag inte. Borde jag förstått? Fanns det någonting jag kunde gjort? Jag vet att det fanns människor runt omkring honom. Människor som stod nära och som agerade och ville göra mer. Men han sa nej. Att tvinga någon söka professionell hjälp i ett sånt sammanhang är så svårt. Kanske hade han bestämt sig eller ?
När någon oavsett vem det är väljer en så drastisk utväg som att avsluta sitt eget liv så finns bara frågetecken kvar. Även om jag i grunden har en tro och ett hopp om att en dag ses igen så skuggas det av alla frågetecken. Det är så smärtsamt och så sorgligt.
Att få besked om att en människa plötsligt inte finns mer är så overkligt. Oavsett orsaken är det ändå en overklig känsla. Idag på adventskonserten kom en sån känsla för mig. För någon vecka sedan var det du som satt bakom trummorna. Nu kommer du aldrig göra det ingen.
Det är svårt att hitta rätt ord. Finns det rätt ord att skriva / säga en sån här gång? När livet drabbar en med det obegripliga, det svåra, det smärtsamma i att förlora en person så räcker inte orden till. Det finns inga ord som kan lindra sorg. Det finns inga ord som tröstar fullt ut.
När en människa till det yttre så glad och så full av liv väljer att avsluta det så blir det så tomt. Kvar finns nära och kära och alla vi andra. Kvar finns sorg, smärta och frågetecken. Jag hoppas av hela mitt hjärta att dina närmaste finner frid i denna svåra tid. Mina böner och tankar går till er.
När en ung person mår dåligt och väljer att avsluta sitt liv i förtid. I det perspektivet blir budgetfrågor så futtiga. Den här personen fanns i vår närhet men inte i de närmsta cirklarna. Trots att jag inte var mer än ytligt bekant så blossar en mängd känslor upp. Jag hade förstått att han mådde dåligt men så dåligt förstod jag inte. Borde jag förstått? Fanns det någonting jag kunde gjort? Jag vet att det fanns människor runt omkring honom. Människor som stod nära och som agerade och ville göra mer. Men han sa nej. Att tvinga någon söka professionell hjälp i ett sånt sammanhang är så svårt. Kanske hade han bestämt sig eller ?
När någon oavsett vem det är väljer en så drastisk utväg som att avsluta sitt eget liv så finns bara frågetecken kvar. Även om jag i grunden har en tro och ett hopp om att en dag ses igen så skuggas det av alla frågetecken. Det är så smärtsamt och så sorgligt.
Att få besked om att en människa plötsligt inte finns mer är så overkligt. Oavsett orsaken är det ändå en overklig känsla. Idag på adventskonserten kom en sån känsla för mig. För någon vecka sedan var det du som satt bakom trummorna. Nu kommer du aldrig göra det ingen.
Det är svårt att hitta rätt ord. Finns det rätt ord att skriva / säga en sån här gång? När livet drabbar en med det obegripliga, det svåra, det smärtsamma i att förlora en person så räcker inte orden till. Det finns inga ord som kan lindra sorg. Det finns inga ord som tröstar fullt ut.
När en människa till det yttre så glad och så full av liv väljer att avsluta det så blir det så tomt. Kvar finns nära och kära och alla vi andra. Kvar finns sorg, smärta och frågetecken. Jag hoppas av hela mitt hjärta att dina närmaste finner frid i denna svåra tid. Mina böner och tankar går till er.
Kommentarer