såg ett underbart klipp från första maj firandet igår. Kommer dessvärre inte ihåg var det var. I alla fall var det så att de sjöng en sång men hade glömt att uppdatera texten. Det var en satirsång som handlade om att regeringen var ett riktigt rövarband. Det är inte så lämpligt att sjunga för dem nu. Sångledaren kom av sig mitt i meningen och tillade ja det var den förra detta handlade om. Som den politiknörd man är så skrattade jag...
Ja det är viktigt med ord. Ord kan användas på många sätt. Ord kan också mottas på olika sätt. Ibland beror det på dagsform ibland inte. Vissa ord gör oss väldigt glada och andra ord tvärtom. Ord kan både såra och de kan bygga upp. Min ena son är duktig på att läxa upp mig när jag använder fel tonfall i kommunikationen med honom. Det är bra för ibland blir det fel. Kommunikation är det svåraste som finns. För att en kommunikation ska fungera tror jag att det är som Sören Kirkegaard skriver att man måste hitta en människa där den är. När man möts där man är så blir det ofta en bra kommunikation. Men ofta är det inte så lätt. I den politiska debatten går det ut på att påvisa skillnader. Då blir orden och hur du framför orden väldigt viktiga.
Jag tillhör dem som hellre väljer det personliga mötet framför det skriftliga. Om jag när jag är på jobbet i stadshuset behöver prata med någon så går jag hellre förbi och tar mig lite extra tid för det än att skicka ett mail. Ja det kostar på tidsmässigt men det blir så mycket mer levande kommunikation då. Ja visst måste jag använda mail också för det är inte alltid som rätt person är på plats när jag söker den. En del uppfattar mig som arg när jag skriver emial har jag fått höra. Kan bero på att jag lätt blir något kortfattad. Men jag blir sällan arg så om du får ett mail av mig när du tror det så ring gärna.
Jo det finns några saker jag blir arg på och det vet jag att jag har skrivit om. När en taxichafför skäller och svär åt min 10 åriga son som har en funktionsnedsättning. Ja då blir jag arg. Den händelsen som skedde senast den 24/4 ledde till ungefär en vecka av upprivenhet för honom. Hur kan man göra så mot ett barn?
Ikväll har jag deklararerat också. Jag förstår inte riktigt vitsen av att vi ska ha ett sånt system 2015? Det mesta vi gör är ju kontrollerat i alla fall. Jag kan avslöja en hemlighet. Jag gillar inte blanketter.Det var det absolut värsta i mitt tidigare jobb alla dessa blanketter och formulär. Jag gillar möten med människor men att sitta nästan 2 dygn med allt dokumentationsarbete tog många gånger udden av det roliga med jobbet.
Idag har jag visat stadshuset för svärmor och hennes Janne. Vi har en av Sveriges finaste fullmäktigesalar så det är jätteroligt att få visa upp den.
Nästa vecka blir en fullspäckad vecka. Det är både kommunstyrelse och kommunfullmäktige plus Mälarting i Nyköping. Ser fram emot detta trots att det blir långa dagar. Jag får ladda ordentligt imorgon på gymmet så att jag får extra energi. Det är energigivande att träna.
För 11 år sedan firade jag valborg och första maj på Karolinska sjukhuset i Solna. Det finns trevligare ställen att göra det på. Jag var gravid med tvillingarna som ville komma ut alldeles för mycket för tidigt. I knappt två veckor låg jag inne där sen var jag hemma några dagar och sen föddes de den 18 maj. 3 månader för tidigt. Det är svårt att tro när man ser dem idag att de var så små när de föddes. Hanna vägde 1390 g och Oscar 1445. Nu är de normalstora blivande 11 åringar.
När jag låg inne på KS fick jag besöka neonatalavdelningen där. Där vårdas de allra minsta som föds i Stockholm. Jag fick träffa ett tvillingpar som föddes i vecka 23. Det var det minsta jag någonsin sett. Senare blev de förflyttade till Södersjukhuset där Oscar och Hanna föddes. Så vi som föräldrar hängde en del med varandra där.
På den tiden fanns inte samvård på det sätt som är idag. Jag är glad att vården av de för tidigt födda har utvecklats. Det är en surrealistisk känsla när man får barn så tidigt och sen lämnar man dem på sjukhuset. I början blev det nästan som ett jobb. Vi hade Viktor som var 2 år och som inte förstod mycket av allt kaos som hände då. På morgonen lämnade vi honom på förskolan och sedan åkte vi till sjukhuset. På eftermiddagen åkte minst en men oftast två hem för att vara med honom. Ibland åkte någon tillbaka på kvällen men inte varje kväll. Det tog ett bra tag att smälta att man faktiskt var mamma till dessa små knyten och att de skulle komma hem till oss en dag. Varje dag, varje timme ibland nästan varje minut på en neonatalavdelning kan kännas som en evighet. Det är en evighet av saker som kan vara skrämmande. Det är mätare som mäter syresättning och puls. Dessa fellarmar en hel del. Ibland när man åkte hem så var det ett tinnitusliknande ljud i örat på grund av alla pip.
Vi var inte ensamma där så det blev många pip på en dag.
Jag minns att en mamma en dag sa till mig "men du verkar så van". Det var ord som man inte glömmer. Van? Kan man någonsin bli van att se sitt barn uppkopplat med slangar och ha en sond i näsan? Jag var inte så skrämd över miljön men van det var jag definitivt inte. Jag tror inte att man som mamma kan bli van med detta.
En av de lyckligaste dagarna var när vi äntligen efter många veckor fick ta hem våra tvillingar. Det var nog först då som jag insåg att de hade kommit för att stanna. Det var på riktigt.
Ja det är viktigt med ord. Ord kan användas på många sätt. Ord kan också mottas på olika sätt. Ibland beror det på dagsform ibland inte. Vissa ord gör oss väldigt glada och andra ord tvärtom. Ord kan både såra och de kan bygga upp. Min ena son är duktig på att läxa upp mig när jag använder fel tonfall i kommunikationen med honom. Det är bra för ibland blir det fel. Kommunikation är det svåraste som finns. För att en kommunikation ska fungera tror jag att det är som Sören Kirkegaard skriver att man måste hitta en människa där den är. När man möts där man är så blir det ofta en bra kommunikation. Men ofta är det inte så lätt. I den politiska debatten går det ut på att påvisa skillnader. Då blir orden och hur du framför orden väldigt viktiga.
Jag tillhör dem som hellre väljer det personliga mötet framför det skriftliga. Om jag när jag är på jobbet i stadshuset behöver prata med någon så går jag hellre förbi och tar mig lite extra tid för det än att skicka ett mail. Ja det kostar på tidsmässigt men det blir så mycket mer levande kommunikation då. Ja visst måste jag använda mail också för det är inte alltid som rätt person är på plats när jag söker den. En del uppfattar mig som arg när jag skriver emial har jag fått höra. Kan bero på att jag lätt blir något kortfattad. Men jag blir sällan arg så om du får ett mail av mig när du tror det så ring gärna.
Jo det finns några saker jag blir arg på och det vet jag att jag har skrivit om. När en taxichafför skäller och svär åt min 10 åriga son som har en funktionsnedsättning. Ja då blir jag arg. Den händelsen som skedde senast den 24/4 ledde till ungefär en vecka av upprivenhet för honom. Hur kan man göra så mot ett barn?
Ikväll har jag deklararerat också. Jag förstår inte riktigt vitsen av att vi ska ha ett sånt system 2015? Det mesta vi gör är ju kontrollerat i alla fall. Jag kan avslöja en hemlighet. Jag gillar inte blanketter.Det var det absolut värsta i mitt tidigare jobb alla dessa blanketter och formulär. Jag gillar möten med människor men att sitta nästan 2 dygn med allt dokumentationsarbete tog många gånger udden av det roliga med jobbet.
Idag har jag visat stadshuset för svärmor och hennes Janne. Vi har en av Sveriges finaste fullmäktigesalar så det är jätteroligt att få visa upp den.
Nästa vecka blir en fullspäckad vecka. Det är både kommunstyrelse och kommunfullmäktige plus Mälarting i Nyköping. Ser fram emot detta trots att det blir långa dagar. Jag får ladda ordentligt imorgon på gymmet så att jag får extra energi. Det är energigivande att träna.
För 11 år sedan firade jag valborg och första maj på Karolinska sjukhuset i Solna. Det finns trevligare ställen att göra det på. Jag var gravid med tvillingarna som ville komma ut alldeles för mycket för tidigt. I knappt två veckor låg jag inne där sen var jag hemma några dagar och sen föddes de den 18 maj. 3 månader för tidigt. Det är svårt att tro när man ser dem idag att de var så små när de föddes. Hanna vägde 1390 g och Oscar 1445. Nu är de normalstora blivande 11 åringar.
När jag låg inne på KS fick jag besöka neonatalavdelningen där. Där vårdas de allra minsta som föds i Stockholm. Jag fick träffa ett tvillingpar som föddes i vecka 23. Det var det minsta jag någonsin sett. Senare blev de förflyttade till Södersjukhuset där Oscar och Hanna föddes. Så vi som föräldrar hängde en del med varandra där.
På den tiden fanns inte samvård på det sätt som är idag. Jag är glad att vården av de för tidigt födda har utvecklats. Det är en surrealistisk känsla när man får barn så tidigt och sen lämnar man dem på sjukhuset. I början blev det nästan som ett jobb. Vi hade Viktor som var 2 år och som inte förstod mycket av allt kaos som hände då. På morgonen lämnade vi honom på förskolan och sedan åkte vi till sjukhuset. På eftermiddagen åkte minst en men oftast två hem för att vara med honom. Ibland åkte någon tillbaka på kvällen men inte varje kväll. Det tog ett bra tag att smälta att man faktiskt var mamma till dessa små knyten och att de skulle komma hem till oss en dag. Varje dag, varje timme ibland nästan varje minut på en neonatalavdelning kan kännas som en evighet. Det är en evighet av saker som kan vara skrämmande. Det är mätare som mäter syresättning och puls. Dessa fellarmar en hel del. Ibland när man åkte hem så var det ett tinnitusliknande ljud i örat på grund av alla pip.
Vi var inte ensamma där så det blev många pip på en dag.
Jag minns att en mamma en dag sa till mig "men du verkar så van". Det var ord som man inte glömmer. Van? Kan man någonsin bli van att se sitt barn uppkopplat med slangar och ha en sond i näsan? Jag var inte så skrämd över miljön men van det var jag definitivt inte. Jag tror inte att man som mamma kan bli van med detta.
En av de lyckligaste dagarna var när vi äntligen efter många veckor fick ta hem våra tvillingar. Det var nog först då som jag insåg att de hade kommit för att stanna. Det var på riktigt.
Kommentarer