Att komma hem

Alla behöver någonstans att bo. En plats som är hemma. Ibland är det tillfälligt och ibland är det för en längre tid. Ibland händer saker i livet som gör att vi av olika skäl behöver byta hem. Det kan vara allt ifrån det positiva att man flyttar tillsammans med någon till ett uppbrott eller att man inte fysiskt klarar av att bo kvar. Då behöver man ett nytt hem.
Det är för många människor i Västerås som saknar ett hem. Trots att det byggs väldigt mycket så ligger vi efter. Mest efter tror jag att vi ligger på äldresidan. I det som vi kallar för särskilt boende men också i mellanformen. Där har vi byggt för lite. Just nu har vi 200 personer i kö till ett särskilt boende och många fler som skulle behöva en mellanform. Med mellanform menar jag en typ av trygghetsboende likt de gamla typen av servicehus där det finns gemensamma lokaler, aktiviteter och personal när man så behöver. Här behöver vi sätta lite mer tryck i frågan så att det faktiskt händer något. Det är många som skulle få möjlighet att få ett hem med bättre förutsättningar.

Igår var det en debatt på aktuellt mellan Äldreminister Åsa Regner och Ebba Busch Thor. Det handlade om äldreomsorgen och om Kristdemokraternas förslag om att alla som är 85 plus ska erbjudas trygghetsboende utan biståndsbedömning.
Tyvärr pratade de inte om den frågan som just handlar om biståndsbedömning och om hur svårt det är att faktiskt få en plats på ett äldreboende. Här behöver man göra mer i kommunerna och också från regeringshåll. Högre investeringsstöd så att det byggs fler trygghetsboenden som blir ett nytt hem för de som vill och behöver.

En stad som Västerås kan inte bra vara en stad där man bor. Västerås får aldrig bli en sovstad till Stockholm. Tvärtom ska vi vara en tillväxtmotor inom automation, energi, välfärdsteknik och omsorg. Vi skall också vara en stad med rikt frilufts och idrottsliv. Vi blev uppvaktade för några veckor sedan av de som driver Vedbobacken. Vedbobacken är vår skidanläggning. De som driver den gör ett fantastiskt jobb. En funderaring som jag har är om kommunen verkligen ska äga den anläggningen? Borde vi inte sälja den till dem istället som vill utveckla den? Jag ser inte just nu många egenvärden med att Västerås som kommunal organisation äger en skidanläggning.

Nu ska jag bege mig till några av dagens sista möten. Ska bland annat tacka av en räddningschef som har arbetat för räddningstjänsten lika länge som jag är gammal. Det är respekt!

Kommentarer