fortsätter på det temat för det har nu varit en följetong i media. Alltifrån det som hände i Köln och Kalmar under nyårsnatten till det som inträffar näst intill dagligdags på våra badhus.
Bara för att jag är kvinna och tillbringar en stund i en bubbelpool på ett offentligt badhus betyder det inte att jag per automatik vill att en främmande man rör vid mig. Den man som har den föreställningen har en unken kvinnosyn. Igår rapporterades på nyheterna från ett bad i Stockholm där de nu inför separata bubbelpooler för kvinnor och män. Men man kan fråga sig vart vi är på väg då i förlängningen?
Jag vet inte hur svårt det ska vara för män att förstå att man som kvinna inte vill ha ofrivillig beröring? Har er mamma missat att ge er den lektionen hemma? Eller sov ni på de lektionerna i skolan som handlar om livskunskap?
Jag är en fysisk person. Jag både ger och tar gärna emot kramar. Jag tror att beröring generellt är viktigt. Det är ett av människans grundläggande behov. Beröring får oss att må bättre. Vi känner oss älskade och uppskattade. Men jag gillar inte all from av beröring. Jag kan fortfarande få rysningar när jag tänker på min möhippa i Stockholm trots att det har gått 17 år sedan dess. Då var vi på ett centralt bad och jag fick bada i en 60 tals baddräkt. I en av bassängerna känner jag plötsligt hur någon börjar göra närmanden och känner en främmande hand på mitt lår. Det var en riktigt obehaglig känsla.
Jag tog mig snabbt upp ur den poolen för att komma bort ifrån situationen.
Nu är det länge sen det hände och jag är inte hundra procent övertygad om att inte någon av mina medsystrar som arrangerade möhippan inte hade arrangerat situationen för att se min reaktion. Ni vet att på en möhippa kan ju vad som helst hända. Men i detta fall var det inte någon kul känsla. För mig var det svårt att se det som ett skämt.
Men jag tror inte att lösningen är att könsuppdela. Jag tror att lösningen är att faktiskt lyfta värderingsfrågor igen. Det är ett ständigt pågående arbete. Att arbeta med värderingar är inte en engångsföreteelse. Det räcker inte i Västerås att kommunfullmäktige under förra året beslutade om en värdegrund. Den måste efterlevas i vardagen också.
Det krävs att modiga kvinnor vågar offentligt säga ifrån att nu räcker det. Det krävs att män vågar vara män och vågar stå emot ett grupptryck som säger att det är ok att kränka en kvinna.
Ett nej är ett nej och måste respekteras. Det spelar ingen roll om kvinnan har druckit alkohol eller hur hon har klätt sig. En utmanande klädsel gör det aldrig ok att göra den typen av närmanden och ofrivilliga beröringar.
Ibland måste man som kvinna ta till metoder som man helst inte vill använda. Det hände mig ett par år innan möhippan. På en krog i centrala Stockholm hade jag dansat en dans med en för mig främmande kille. Jag behövde efter det uppsöka damrummet. Det var i hans värld en invit till att jag skulle vilja ha sex med honom på toaletten. Det var jag definitivt inte ute efter. Jag hinner inte stänga dörren innan han tränger sig in på toaletten. Mitt reaktion då för att få bort honom var att knäa honom i skrevet. Jag försökte först mota bort honom och säga nej men det funkade inte. Hans alkoholintag gjorde att han inte fattade inte något annat språk än det fysiska vid det tillfället. Det är inget jag är stolt över men vad ska man göra som kvinna i en sån situation?. Jag anser att jag har rätt att gå på toaletten på en nattklubb utan att någon försöker våldföra sig på mig. Det har alla kvinnor och män för övrigt rätt till.
Jag rusade vid det tillfället ut från situationen och mötte som tur är en kompis som dessutom är polis som tog hand om mig.
Nu har det gått länge sedan dessa två händelser men känslorna glömmer inte. Jag blir fortfarande lika upprörd varje gång det händer. Jag har inte någon statistik på hur vanligt detta är. Det som hände i mina två exempel från mitt liv var inte från personer med en annan etnisk bakgrund. Jag tror inte att grundproblemet sitter där även om det finns kulturer som definitivt inte har kommit lika långt i sitt jämställdhetsarbete som Sverige och kulturer som har en tveksam kvinnosyn.
Grundproblematiken tror jag handlar om bristen på respekt.
Redan från tidig ålder behöver vi arbeta med värderingsfrågor. Det är därför som jag med en dåres envishet pratar om barnkonventionen i tid och otid. Barnkonventionen handlar om värderingar. Jag ser fram emot att den snart ska bli lag i Sverige.
Men till dess så vill jag bara säga till er män som beter sig såhär. Väx upp! Tycker du att det är ok att en annan man kladdar på din tjej eller fru? Ni män som är riktiga män våga säg ifrån. Våga visa att det finns män som behandlar kvinnor med respekt och inte som objekt!
Bara för att jag är kvinna och tillbringar en stund i en bubbelpool på ett offentligt badhus betyder det inte att jag per automatik vill att en främmande man rör vid mig. Den man som har den föreställningen har en unken kvinnosyn. Igår rapporterades på nyheterna från ett bad i Stockholm där de nu inför separata bubbelpooler för kvinnor och män. Men man kan fråga sig vart vi är på väg då i förlängningen?
Jag vet inte hur svårt det ska vara för män att förstå att man som kvinna inte vill ha ofrivillig beröring? Har er mamma missat att ge er den lektionen hemma? Eller sov ni på de lektionerna i skolan som handlar om livskunskap?
Jag är en fysisk person. Jag både ger och tar gärna emot kramar. Jag tror att beröring generellt är viktigt. Det är ett av människans grundläggande behov. Beröring får oss att må bättre. Vi känner oss älskade och uppskattade. Men jag gillar inte all from av beröring. Jag kan fortfarande få rysningar när jag tänker på min möhippa i Stockholm trots att det har gått 17 år sedan dess. Då var vi på ett centralt bad och jag fick bada i en 60 tals baddräkt. I en av bassängerna känner jag plötsligt hur någon börjar göra närmanden och känner en främmande hand på mitt lår. Det var en riktigt obehaglig känsla.
Jag tog mig snabbt upp ur den poolen för att komma bort ifrån situationen.
Nu är det länge sen det hände och jag är inte hundra procent övertygad om att inte någon av mina medsystrar som arrangerade möhippan inte hade arrangerat situationen för att se min reaktion. Ni vet att på en möhippa kan ju vad som helst hända. Men i detta fall var det inte någon kul känsla. För mig var det svårt att se det som ett skämt.
Men jag tror inte att lösningen är att könsuppdela. Jag tror att lösningen är att faktiskt lyfta värderingsfrågor igen. Det är ett ständigt pågående arbete. Att arbeta med värderingar är inte en engångsföreteelse. Det räcker inte i Västerås att kommunfullmäktige under förra året beslutade om en värdegrund. Den måste efterlevas i vardagen också.
Det krävs att modiga kvinnor vågar offentligt säga ifrån att nu räcker det. Det krävs att män vågar vara män och vågar stå emot ett grupptryck som säger att det är ok att kränka en kvinna.
Ett nej är ett nej och måste respekteras. Det spelar ingen roll om kvinnan har druckit alkohol eller hur hon har klätt sig. En utmanande klädsel gör det aldrig ok att göra den typen av närmanden och ofrivilliga beröringar.
Ibland måste man som kvinna ta till metoder som man helst inte vill använda. Det hände mig ett par år innan möhippan. På en krog i centrala Stockholm hade jag dansat en dans med en för mig främmande kille. Jag behövde efter det uppsöka damrummet. Det var i hans värld en invit till att jag skulle vilja ha sex med honom på toaletten. Det var jag definitivt inte ute efter. Jag hinner inte stänga dörren innan han tränger sig in på toaletten. Mitt reaktion då för att få bort honom var att knäa honom i skrevet. Jag försökte först mota bort honom och säga nej men det funkade inte. Hans alkoholintag gjorde att han inte fattade inte något annat språk än det fysiska vid det tillfället. Det är inget jag är stolt över men vad ska man göra som kvinna i en sån situation?. Jag anser att jag har rätt att gå på toaletten på en nattklubb utan att någon försöker våldföra sig på mig. Det har alla kvinnor och män för övrigt rätt till.
Jag rusade vid det tillfället ut från situationen och mötte som tur är en kompis som dessutom är polis som tog hand om mig.
Nu har det gått länge sedan dessa två händelser men känslorna glömmer inte. Jag blir fortfarande lika upprörd varje gång det händer. Jag har inte någon statistik på hur vanligt detta är. Det som hände i mina två exempel från mitt liv var inte från personer med en annan etnisk bakgrund. Jag tror inte att grundproblemet sitter där även om det finns kulturer som definitivt inte har kommit lika långt i sitt jämställdhetsarbete som Sverige och kulturer som har en tveksam kvinnosyn.
Grundproblematiken tror jag handlar om bristen på respekt.
Redan från tidig ålder behöver vi arbeta med värderingsfrågor. Det är därför som jag med en dåres envishet pratar om barnkonventionen i tid och otid. Barnkonventionen handlar om värderingar. Jag ser fram emot att den snart ska bli lag i Sverige.
Men till dess så vill jag bara säga till er män som beter sig såhär. Väx upp! Tycker du att det är ok att en annan man kladdar på din tjej eller fru? Ni män som är riktiga män våga säg ifrån. Våga visa att det finns män som behandlar kvinnor med respekt och inte som objekt!
Kommentarer