En kvinna jag beundrar inom politiken är en tidigare kristdemokratisk minister. Inger Davidson. Inger var civilminister under 1991-1994.
Den största orsak till min beundran av henne är att hon stod upp för det hon trodde på. Inger har alltid varit en barnrättskämpe. Hon drev frågan om att kriminalisera innehavet av barnpornografi. I den frågan var hon ensam mot opinionen. Hennes enda externa stöd när det blåste som mest var professor Madeleine Leijonhufvud. Opinionsvindarna i tidningarna var skarpa. Det handlade om människors integritet. Det var sida upp och sida ned i spalterna om detta. Även internt i den dåvarande regeringen fick Inger kritik. Jag gissar att det fanns dagar när hon gick hem från jobbet och inte alltid kände sig speciellt upplyft.
Men Inger stod på sig och tog parti för barnen. För de barn som utnyttjades och användes för att vuxna skulle få utlopp för aparta sexuella behov. För apart är det att ha den synen på barn.
Det krävdes mycket mod på den tiden att våga stå upp för denna fråga.
Tillslut vann Inger i sakfrågan. Idag finns det ingen som vill driva tillbaka frågan. Idag pratar vi istället om hur vi kan skydda våra barn ännu mer. Hur vi genom FNs barnkonvention kan öka barnrättsarbetet i samhället.
Kommentarer