Mineralpuder och läppstift

Det kom en krönika i Aftonbladet här i veckan. Den handlade om MPs nya språkrör och krönikörens slutsats var att hon behövde lite mineralpuder och läppstift för att bli tagen på allvar.
Jag tillhör dem som gillar mineralpuder och läppstift och går ogärna ut osminkad. I min vardag händer det titt som tätt att man blir fotograferad oplanerat eller att man ska möta människor i något sammanhang. Mina barn säger halvt på skämt och halvt på allvar att "mamma du kan ju inte ens gå till soprummet utan smink" Nu är det inte fullt så, har faktiskt varit på Maxi en gång osminkad, i mjukisbyxor och med foppatofflor. Men jag gillar som sagt att fixa till mig.
Jag tycker dock att det är en ensak hur man vill göra. Om man trivs med att vara osminkad så har jag inga synpunkter på det.
Det krönikören dock sätter ett finger på är det här med måttstockar. Som kvinnlig politiker så döms vi inte med samma måttstock som en man. Ständigt kommer kommentarer om utseende om du är kvinna. Alltifrån positiva kommentarer till "Hur kan hon ha den klänningen" osv. Det är inte ofta man hör dessa typer av kommentarer om en man.

Några av de journalister som gått spinn denna vecka över krönikan om Lövin borde skämmas. De deltar själva i denna utseendefixering genom att exempelvis göra listor på "snyggast klädda i Almedalen" osv.

Borde inte politiker oavsett könstillhörighet eller egen könsidentifikation bedömas utifrån sina politiska ideer och förslag? Borde inte journalister ägna sig åt att fördjupa sina ytliga frågeställningar om olika politiska förslag istället för att fokusera på utseende?


Kommentarer