Jag känner inte igen mitt parti...

”Jag känner inte igen mitt parti”

Jag vet inte hur ofta jag har hört den frasen under det senaste halvåret. Mest förvånande är det när det kommer från personer i partiet som har ledande befattningar. Personer som har möjligheter att faktiskt påverka på ett annat sätt hur utformningen av den dagliga politiken ska se ut.

Alla partier behöver förändras så ock kristdemokraterna. Kristdemokraterna har påbörjat en förändringsprocess för att vara ett modernt kristdemokratiskt parti. Under den processen har vi fått en ny partiordförande. Ebba Busch Thor, en ung kvinna med ett helt anat uttryckssätt än tidigare ledare.

Det många av de som använder sig av uttrycket ”jag känner inte igen mitt parti” missar är att världen faktiskt har förändrats. De politiska förutsättningarna har ändrats. Vi har inte samma samhällsutmaningar nu som vi hade under den tid Alf Svensson på ett förtjänstfullt sätt ledde partiet.

Den nya politiska kartan och det nya politiska landskapet ställer nya krav och ställer krav på att vi faktiskt har ett svar på de frågor som väljarna har. Det är inte helt enkelt.

När jag har pressat några på vad de menar när de säger att de inte känner igen partiet så handlar det främst om två saker. Det ena är etiketteringen. När Ebba valdes till partiordförande sa hon tydligt mer än någon annan sagt tidigare att vi är ett högerparti. Jag kan personligen tycka att etiketteringar är löjliga. Vad har de för betydelse egentligen. Under mina kurser på statsvetenskapen hade vi heta debatter om vad som är en höger fråga och vad är en vänsterfråga. För mig räcker det med att jag är Kristdemokrat. Jag är nöjd med den etiketteringen.  Under min politiska resa som nu närmar sig 25 årsstrecket så har jag själv fått epiteter alltifrån liberal till högerspöket och värdekonservativ. Men så länge jag vet var jag själv står så kan jag leva med det.

Det andra jag får till svar är känslan. Ja en tidigare partiledare var väldigt känslosam. Ja politik handlar inte bara om kronor och ören eller excelfiler. Det handlar om att skapa en känsla för känslan är ofta det som du får förtroende för. Jag tycker att Ebba Busch Thor är på god väg. Det tar tid att skapa den typ av känsla som efterfrågas och Ebba måste få göra det på sitt sätt. Det skulle inte alls bli bra om hon försökte kopiera Göran Hägglund eller Alf Svensson. Ebba måste få bara Ebba.

Jag förstår att många känner frustration över det tuffa opinionsläget. Men det gäller att hålla i och hålla ut. Det gäller att fråga sig själv om jag själv gör rätt saker för att föra ut det kristdemokratiska budskapet? Alla insatser  som görs för partiet är värdefulla för att så många som möjligt ska få kännedom om vår politik.

Framgång i ett val handlar inte om tur. Det handlar om ett lagarbete. Det handlar om att ställa upp och kämpa för laget. Det handlar om att som mittfältare spela upp bollen så att hon som nu är forward faktiskt kan göra sitt jobb. Att sätta bollen i krysset. Det är itne nu vi ska vara bäst. Jag vill att vi är som allra bäst på valdagen 2018 men för att det ska lyckas så måste vi öva tillsammans. Vi måste öva på att vara ett lag. Att se till vårt gemensammas bästa. Jag tror att vi kan det bara vi bestämmer oss för det. Spela gärna upp bollar till Ebba men fundera på om Expressen och Dn är rätt forum för det? Det finns andra kommunikationskanaler. Makan prova med ett vanligt hederligt telefonsamtal eller att skicka ett mail. Det tror jag är betydligt mer framgångsrikt i en kommunikation är att kommunicera via ett nyhetsmedia.

 

För övrigt känner jag inte igen mitt gamla ungdomsförbund. Men det är jag glad och tacksam för. Om KDU hade fortsatt driva samma frågor som jag drev för 20 år sedan så hade jag varit orolig. Tiderna förändras och så även vi. Jag är glad att KDU finns och ungdomarna gör ett grymt jobb. Sen delar jag inte allt de står för idag men det är en annan historia.