Som Kristdemokrat värnar jag människans frihet. En viktig frihetsreform är LOV, lagen om valfrihet. Den tillämpas främst inom äldreomsorgen. Inom äldreomsorgen går det ut på att man certifierar ett antal utförare som får utföra exempelvis hemtjänst utifrån en fastställd prislista.
En del hävdar att lov är dyrt och att det har ökat kommunernas kostander för hemtjänst. Jag skulle säga att det faktiskt inte är lovens fel utan felet ligger i att många är för dåliga på att följa upp beslut och uppföljning av kvalitén. Senast häromveckan var jag på ett möte där tjänstemän menade att det skulle vara billigare med ren upphandling istället. Mer fel kan det ju inte bli. Jag kommer aldrig delta i ett beslut som avskaffar loven. Lov systemet är en viktig valfrihet för individen och det kommer jag försvara. Lov systemet måste få kosta men uppföljningen måste bli bättre.
Den nuvarande regeringen vill inte att personer med funktionsnedsättning ska få chansen att leva ett drägligt liv. Det är så tydligt i alla de artiklar som beskriver olika människoöden. Människor bland dem många barn som förlorar sin personliga assistans pga nya beslut hos försäkringskassan. Jag skäms å regeringens vägnar att man kan behandla dessa människor på detta sätt. Svaren som kommer från regeringsföreträdare är så horribla. De väljer att sticka huvudet i sanden. Hur kunde det bli så fel? Så mycket som de jagade Alliansen när de var i opposition över det här med tidsgränser i sjukförsäkringen. Nu ger de sig på de som är allra svagast. De som inte alltid har en röst som talar för deras sak. Det är så ovärdigt. Så omänskligt. Ni ansvariga ministrar borde byta med alla dessa föräldrar som kämpar för sina barn en vecka. Då skulle ni se med egna ögon att det är inte någon lyx verksamhet det handlar om. Det är ett drägligt dagligt liv.
Att man dessutom från regeringshåll uttalar att det är ett problem att asistansföretag har jurister som hjälper deras kunder gör inte saken bättre. Hur skulle dessa personer kunna försvara sina rättigheter annars? Det är ändå en David mot Goliat kamp som de genomgår när deras behov blir ifrågasatta.
Vi har som bekant två barn med funktionshinder. De har ingen personlig assistans men vi har ändå varit med om olika typer av ansökningsprocesser. Samtliga dessa handlar alltid om att man blir ifrågasatt. Det är oerhört energikrävande. Ibland har jag som mamma fått höra att nu fungerar det i skolan. Nu kan vi dra in antal timmar på elevassistenten. Analysen om varför det fungerar finns inte. Kan det vara så att det fungerar på grund av att man har assistent den tid man har? Det är ett konstigt resonemang. Det är ungefär som om man knycker rullstolen efter halva dagen. När äldsta sonen var i fritidsåldern skulle han inte få assistenhjälp på fritids. Trots att det var den delen av dagen som egentligen var den jobbigaste för honom.
Det finns så mycket okunskap. Det går inte att räkna bara i kronor och ören. LSS är en rättighetslag. En rättighet att kunna få ett drägligt liv. En frihet för den som har behov av det stödet att själv kunna få påverka detta. Den valfriheten tänker jag värna om.
Jag hoppas att regeringen tänker om i denna fråga och ändrar sitt regleringsbrev till försäkringskassan. Jag hoppas att lagstiftningen förtydligas ännu mer till de personer som har behov av stödets fördel. Om regeringen inte inser detta så hoppas jag att svenska folket är så kloka att de röstar bort dem i nästa val.
Jag tänker i alla fall i den roll jag har arbeta för ett samhälle där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter.
En del hävdar att lov är dyrt och att det har ökat kommunernas kostander för hemtjänst. Jag skulle säga att det faktiskt inte är lovens fel utan felet ligger i att många är för dåliga på att följa upp beslut och uppföljning av kvalitén. Senast häromveckan var jag på ett möte där tjänstemän menade att det skulle vara billigare med ren upphandling istället. Mer fel kan det ju inte bli. Jag kommer aldrig delta i ett beslut som avskaffar loven. Lov systemet är en viktig valfrihet för individen och det kommer jag försvara. Lov systemet måste få kosta men uppföljningen måste bli bättre.
Den nuvarande regeringen vill inte att personer med funktionsnedsättning ska få chansen att leva ett drägligt liv. Det är så tydligt i alla de artiklar som beskriver olika människoöden. Människor bland dem många barn som förlorar sin personliga assistans pga nya beslut hos försäkringskassan. Jag skäms å regeringens vägnar att man kan behandla dessa människor på detta sätt. Svaren som kommer från regeringsföreträdare är så horribla. De väljer att sticka huvudet i sanden. Hur kunde det bli så fel? Så mycket som de jagade Alliansen när de var i opposition över det här med tidsgränser i sjukförsäkringen. Nu ger de sig på de som är allra svagast. De som inte alltid har en röst som talar för deras sak. Det är så ovärdigt. Så omänskligt. Ni ansvariga ministrar borde byta med alla dessa föräldrar som kämpar för sina barn en vecka. Då skulle ni se med egna ögon att det är inte någon lyx verksamhet det handlar om. Det är ett drägligt dagligt liv.
Att man dessutom från regeringshåll uttalar att det är ett problem att asistansföretag har jurister som hjälper deras kunder gör inte saken bättre. Hur skulle dessa personer kunna försvara sina rättigheter annars? Det är ändå en David mot Goliat kamp som de genomgår när deras behov blir ifrågasatta.
Vi har som bekant två barn med funktionshinder. De har ingen personlig assistans men vi har ändå varit med om olika typer av ansökningsprocesser. Samtliga dessa handlar alltid om att man blir ifrågasatt. Det är oerhört energikrävande. Ibland har jag som mamma fått höra att nu fungerar det i skolan. Nu kan vi dra in antal timmar på elevassistenten. Analysen om varför det fungerar finns inte. Kan det vara så att det fungerar på grund av att man har assistent den tid man har? Det är ett konstigt resonemang. Det är ungefär som om man knycker rullstolen efter halva dagen. När äldsta sonen var i fritidsåldern skulle han inte få assistenhjälp på fritids. Trots att det var den delen av dagen som egentligen var den jobbigaste för honom.
Det finns så mycket okunskap. Det går inte att räkna bara i kronor och ören. LSS är en rättighetslag. En rättighet att kunna få ett drägligt liv. En frihet för den som har behov av det stödet att själv kunna få påverka detta. Den valfriheten tänker jag värna om.
Jag hoppas att regeringen tänker om i denna fråga och ändrar sitt regleringsbrev till försäkringskassan. Jag hoppas att lagstiftningen förtydligas ännu mer till de personer som har behov av stödets fördel. Om regeringen inte inser detta så hoppas jag att svenska folket är så kloka att de röstar bort dem i nästa val.
Jag tänker i alla fall i den roll jag har arbeta för ett samhälle där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter.
Kommentarer