Snart går vi in i den helg vars ursprung handlar om att ge oss tid för eftertanke och reflektion. En helg att minnas de som inte längre finns hos oss.
Sorg tar sig olika uttryckssätt och det finns också olika typer av sorg. Sorg är en del av livet. Men ibland gör det extra ont när någon som betytt extra mycket plötsligt inte finns där längre. Vi behöver få sörja och vi behöver få hitta vårt egna uttryckssätt i sorgen.
Att sörja tillsammans är viktigt. Att vara ensam i sin sorg är svårt. Sorg som stängs inne leder ofta till att kroppen på olika sätt säger ifrån. Därför är denna helg fortfarande så viktig. Att vissa har försökt göra det till en helg som handlar om häxor och pumpor är ett knytnävsslag i magen för alla oss som sörjer just denna helg. Det finns 51 andra helger att leka bus eller godis på. Välj inte just denna.
En del av sorgen är också tacksamheten. Tacksamheten över livet. Tacksamheten över den människa som man fick förmånen att lära känna. Tacksamheten över minnen man skapade tillsammans.
Det finns något vackert och sårbart över det här med sorg. Sorg och saknad kan komma när man minst väntar det.
För många år sen sörjde jag ett barn som jag aldrig fick. Ett litet pyre som hade börjat växa i min mage men av okänd orsak dog. Jag var själv förvånad över den starka sorgereaktion som jag fick. Hur snabbt jag hade fått känslor för det lilla pyre som nu inte blev något. Jag fick höra av många att ja men du ska ju vara tacksam för det du har. Det räcker. Men känslor och sorg fungerar inte så. Jag är oerhört tacksam för det jag har men det förtar inte den sorg jag kände då. Jag kan fortfarande känna samma känsla när jag tänker tillbaka på när jag fick beskedet om att det var kört. På de 9 dagar jag gick runt fullt med hormoner i kroppen och ett dött liv som skulle komma ut av sig själv. Den smärtan är svår att sätta ord på.
Jag minns så väl dagen då jag kände att något inte var som det skulle. Jag hade upptäckt tidigt att jag var gravid. Den här gången mådde jag så rysligt illa. Det hade jag inte gjort de två tidigare gångerna. Men så plötsligt en dag på förmiddagen så bara avstannade illamåendet. Bara tvärt utan någon förklaring och jag vet att jag tänkte tanken att det här känns konstigt.
Några dagar senare får jag frukansvärd kramp i magen och då åker jag in till Sös. Då får jag beskedet att pyret inte längre levde. Ett besked som är det sista man vill ha. Så mycket sorg, så mycket smärta.
Sorg ändrar karaktär med tiden. Idag många år senare tänker jag inte lika ofta på pyret. Men helger som denna då blir jag påmind. Jag påminns också om alla andra fina människor som faktiskt fick leva och som jag fick lära känna. När man som jag har passerat 40 så blir det några stycken. Jag har flera personer som betytt mycket för mig inom politiken. Roy, Alf, Hardy, Eva, Ingrid, Allan är några av dem. Som visade med både hjärta och hjärna vad som är Kristdemokratins kärna. Omsorgen om både människan och om skattemedel. Flertalet av dem levde ut det vår tidigare partiledare Göran Hägglund satte ord på "ett samhälle där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter." För mig är ni extra saknade. Jag tänker fortfarande ibland på hur några av er hade resonerat om ni hade ställts inför samma dilemma som jag möter i politiken. Tack för att ni fanns och trodde på mig. Tack för det ni betydde för mig. Frid över era minnen.
Jag kämpar fortfarande med min luftrörskatarr så jag tänker hålla mig inne och kurera den i helgen. Det blir inget ljus på kyrkogården men i mitt hjärta lyser ljuset för er alla dagar.
Sorg tar sig olika uttryckssätt och det finns också olika typer av sorg. Sorg är en del av livet. Men ibland gör det extra ont när någon som betytt extra mycket plötsligt inte finns där längre. Vi behöver få sörja och vi behöver få hitta vårt egna uttryckssätt i sorgen.
Att sörja tillsammans är viktigt. Att vara ensam i sin sorg är svårt. Sorg som stängs inne leder ofta till att kroppen på olika sätt säger ifrån. Därför är denna helg fortfarande så viktig. Att vissa har försökt göra det till en helg som handlar om häxor och pumpor är ett knytnävsslag i magen för alla oss som sörjer just denna helg. Det finns 51 andra helger att leka bus eller godis på. Välj inte just denna.
En del av sorgen är också tacksamheten. Tacksamheten över livet. Tacksamheten över den människa som man fick förmånen att lära känna. Tacksamheten över minnen man skapade tillsammans.
Det finns något vackert och sårbart över det här med sorg. Sorg och saknad kan komma när man minst väntar det.
För många år sen sörjde jag ett barn som jag aldrig fick. Ett litet pyre som hade börjat växa i min mage men av okänd orsak dog. Jag var själv förvånad över den starka sorgereaktion som jag fick. Hur snabbt jag hade fått känslor för det lilla pyre som nu inte blev något. Jag fick höra av många att ja men du ska ju vara tacksam för det du har. Det räcker. Men känslor och sorg fungerar inte så. Jag är oerhört tacksam för det jag har men det förtar inte den sorg jag kände då. Jag kan fortfarande känna samma känsla när jag tänker tillbaka på när jag fick beskedet om att det var kört. På de 9 dagar jag gick runt fullt med hormoner i kroppen och ett dött liv som skulle komma ut av sig själv. Den smärtan är svår att sätta ord på.
Jag minns så väl dagen då jag kände att något inte var som det skulle. Jag hade upptäckt tidigt att jag var gravid. Den här gången mådde jag så rysligt illa. Det hade jag inte gjort de två tidigare gångerna. Men så plötsligt en dag på förmiddagen så bara avstannade illamåendet. Bara tvärt utan någon förklaring och jag vet att jag tänkte tanken att det här känns konstigt.
Några dagar senare får jag frukansvärd kramp i magen och då åker jag in till Sös. Då får jag beskedet att pyret inte längre levde. Ett besked som är det sista man vill ha. Så mycket sorg, så mycket smärta.
Sorg ändrar karaktär med tiden. Idag många år senare tänker jag inte lika ofta på pyret. Men helger som denna då blir jag påmind. Jag påminns också om alla andra fina människor som faktiskt fick leva och som jag fick lära känna. När man som jag har passerat 40 så blir det några stycken. Jag har flera personer som betytt mycket för mig inom politiken. Roy, Alf, Hardy, Eva, Ingrid, Allan är några av dem. Som visade med både hjärta och hjärna vad som är Kristdemokratins kärna. Omsorgen om både människan och om skattemedel. Flertalet av dem levde ut det vår tidigare partiledare Göran Hägglund satte ord på "ett samhälle där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter." För mig är ni extra saknade. Jag tänker fortfarande ibland på hur några av er hade resonerat om ni hade ställts inför samma dilemma som jag möter i politiken. Tack för att ni fanns och trodde på mig. Tack för det ni betydde för mig. Frid över era minnen.
Jag kämpar fortfarande med min luftrörskatarr så jag tänker hålla mig inne och kurera den i helgen. Det blir inget ljus på kyrkogården men i mitt hjärta lyser ljuset för er alla dagar.
Kommentarer