on kvällen och mötes av en vänlig famn. Är första stråfen i en sång skriven av Göte Strandsjö. Alla barn och tonåringar borde få ha den möjligheten. Tyvärr ser inte verkligheten ut så. Här i Västerås är det många ungdomar som inte är välkomna hem. Den varma famnen som borde finnas där har ersatts med kylan i trappuppgången.
Hur har det kunnat bli såhär? Vad är det som gör att föräldrar inte orkar med sina barn och tonåringar? Vad är det för samhällsklimat vi har skapat när vi inte gemensamt reagerar mot detta? Kan kärleken till ett barn ta slut?
Barn och tonåringar är experter på att testa oss föräldrar till bristningsgränsen. De vet precis vilka knappar de skall trycka på för att vår tålamodsburk ska rinna över. Allra värst är det när man själv är trött och stressad över något. Då är det svårt att hålla tillbaka ilskan. Ibland får jag känslan av att önska mina barn dit pepparn växer. Men, när den akuta situationen har lugnat sig så finns den där ändå. Den där kärleken som övervinner allt. Kärleken som gör att jag trots allt orkar. Det är många gånger som man faktiskt som förälder också får använda det lilla ordet förlåt. Att ge och ta emot förlåtelse är viktigt för att en familj ska kunna fungera i harmoni. Det är inte enkelt att vara förälder idag. Ett afrikanskt ordspråk säger att det krävs en hel by att uppfostra ett barn. Jag tror att det ligger mycket i det.
Det är dags för oss vuxna att ta ett större ansvar. Vi kan inte stänga dörren och blunda för våra ungdomar. Vi måste tillsammans skapa en miljö, ett samhälle där inte kärleken till barnen och tonåringarna kallnar. Där vi ibland får lägga ned den egna ambitionsnivån för att bara finnas där ochge den där öppna varma famnen som barnen behöver.
Hur har det kunnat bli såhär? Vad är det som gör att föräldrar inte orkar med sina barn och tonåringar? Vad är det för samhällsklimat vi har skapat när vi inte gemensamt reagerar mot detta? Kan kärleken till ett barn ta slut?
Barn och tonåringar är experter på att testa oss föräldrar till bristningsgränsen. De vet precis vilka knappar de skall trycka på för att vår tålamodsburk ska rinna över. Allra värst är det när man själv är trött och stressad över något. Då är det svårt att hålla tillbaka ilskan. Ibland får jag känslan av att önska mina barn dit pepparn växer. Men, när den akuta situationen har lugnat sig så finns den där ändå. Den där kärleken som övervinner allt. Kärleken som gör att jag trots allt orkar. Det är många gånger som man faktiskt som förälder också får använda det lilla ordet förlåt. Att ge och ta emot förlåtelse är viktigt för att en familj ska kunna fungera i harmoni. Det är inte enkelt att vara förälder idag. Ett afrikanskt ordspråk säger att det krävs en hel by att uppfostra ett barn. Jag tror att det ligger mycket i det.
Det är dags för oss vuxna att ta ett större ansvar. Vi kan inte stänga dörren och blunda för våra ungdomar. Vi måste tillsammans skapa en miljö, ett samhälle där inte kärleken till barnen och tonåringarna kallnar. Där vi ibland får lägga ned den egna ambitionsnivån för att bara finnas där ochge den där öppna varma famnen som barnen behöver.
Kommentarer