Tanken att familjer själva kan bestämma och besluta om hur de vill organisera sin vardag är radikal och skrämmande för de som anser sig veta bättre. Många politiker tar på sig den rollen. De vill besluta om kvoterad föräldrarförsäkring, antal pappamånader, tidsbegränsningar på förskolan mm. Allt detta sker i någon sorts jämställdshetsivarperspektiv. Det är inte fel i sig att vurma för jämställdhet men ideologiskt blir det så fel. Vem vet bättre än familjen själv hur man vill och kan organisera sitt familjepussel? Olika lösningar passar olika familjer bäst.
Några glimtar från mitt eget liv och vår situation.
När vårt första barn anlände så var ursprungsplanen att maken skule vara hemma. Nu blev det så i praktiken att det blev jag. Mitt riksdagsuppdrag upphörde och då blev det bäst för vår familj att jag var hemma just då. Han hade precis startat ett nytt jobb och då är det inte så lätt att ta ledigt även om man har laglig rätt att göra det.
När tvillingarna föddes så var vi hemma båda två första 7 månaderna med undantag av 1 månad då han arbetade. Formellt var det inte någon pappaledighet mer än i början men situationen var sådan just då. I officiella statistiken är han en ojämställd pappa men i praktiken är han inte det.
Idag är det maken som tar de flesta vab dagarna och är den som hämtar och lämnar på förskolan mest. För andra familjer så ser det annorlunda ut. Men låt föräldrar få vara föräldrar. De kan och vill lösa situationer som uppstår på bästa sätt .Man kan inte sitta med pekpinnar i Rosenbad eller på Helgeandsholmen och tro att man som politiker vet bäst. Det gör man inte.
Men visst är det skrämmande om man som politiker överlåter mer makt till medborgarna. Tänk om de inte gör som jag vill? Tänk om de gör fel? Ja det är en risk man får ta men i grunden är jag övertygad om att vi skapar ett bättre samhälle för våra barn och för föräldrarna.
Jag är väldigt mycket för jämställdhet. Jag blir förgrymmad ibland när jag fortfarande får dinosauriekommentarer. Till exempel; "oj kan man arbeta när man har 5 barn." "Borde inte du stanna hemma och serva familjen istället." Den typen av kommentarer får aldrig min man. Det är aldrig någon som ifrågasäter huruvida han skall jobba eller hur mycket han skall jobba. Men när man är mamma så är det tydligen tillåtet. Jag tycker inte att det är ok. Vi löser vår familjesituation på det sätt som passar oss och som gör att vi alla mår bra. Vi behöver inte några pekpinnar eller politisk styrning för att klara av det.
Några glimtar från mitt eget liv och vår situation.
När vårt första barn anlände så var ursprungsplanen att maken skule vara hemma. Nu blev det så i praktiken att det blev jag. Mitt riksdagsuppdrag upphörde och då blev det bäst för vår familj att jag var hemma just då. Han hade precis startat ett nytt jobb och då är det inte så lätt att ta ledigt även om man har laglig rätt att göra det.
När tvillingarna föddes så var vi hemma båda två första 7 månaderna med undantag av 1 månad då han arbetade. Formellt var det inte någon pappaledighet mer än i början men situationen var sådan just då. I officiella statistiken är han en ojämställd pappa men i praktiken är han inte det.
Idag är det maken som tar de flesta vab dagarna och är den som hämtar och lämnar på förskolan mest. För andra familjer så ser det annorlunda ut. Men låt föräldrar få vara föräldrar. De kan och vill lösa situationer som uppstår på bästa sätt .Man kan inte sitta med pekpinnar i Rosenbad eller på Helgeandsholmen och tro att man som politiker vet bäst. Det gör man inte.
Men visst är det skrämmande om man som politiker överlåter mer makt till medborgarna. Tänk om de inte gör som jag vill? Tänk om de gör fel? Ja det är en risk man får ta men i grunden är jag övertygad om att vi skapar ett bättre samhälle för våra barn och för föräldrarna.
Jag är väldigt mycket för jämställdhet. Jag blir förgrymmad ibland när jag fortfarande får dinosauriekommentarer. Till exempel; "oj kan man arbeta när man har 5 barn." "Borde inte du stanna hemma och serva familjen istället." Den typen av kommentarer får aldrig min man. Det är aldrig någon som ifrågasäter huruvida han skall jobba eller hur mycket han skall jobba. Men när man är mamma så är det tydligen tillåtet. Jag tycker inte att det är ok. Vi löser vår familjesituation på det sätt som passar oss och som gör att vi alla mår bra. Vi behöver inte några pekpinnar eller politisk styrning för att klara av det.
Kommentarer