Det sprids många myter om det här med ensamkommande flyktingbarn. När vi hör ordet barn tror vi i allmänhet att det är en svarthåring liten flicka med bruna ögon som står på Arlanda helt ensam och övergiven. Så ser inte bilden ut. Majoriteten ensamkommande flyktingbarn är tonårspojkar.
Jag kopierade en liten faktaruta från Migrationsverket hur det har sett ut de senaste 3 åren.
*/Endast de tre första kvartalen.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/kommuner-maste-ta-emot-flyktingbarn/
I Sverige saknas det familjehem som vill vara med och göra en insats för dessa barn/ungdomar.
Jag och min man har varit familjehem till två ensamkommande pojkar från Somalia mellan 2008-2011. De var 17 och 18 år när de kom till oss. Det har varit väldigt lärorikt. Min man är i dagsläge god man till en pojke från Afghanistan. Genom att leva tillsammans har vi fått insyn i många saker som vi inte visste tidigare. Vi har lärt oss oerhört mycket om Somalisk kultur och om hur vårt Svenska system fungerar.
Det finns många kulturkrockar mellan vår svenska kultur och den somaliska. Jag gillar den somaliska gästfriheten och engagemanget de har för varandra. Det som kan vara tålamodsprövande är det här med synen på tid. En av våra killar skulle gå iväg och spela fotboll en seneftermiddag. Han kom tillbaks några dagar senare. Det var en väldigt lång fotbollsmatch. :-) Naturligtvis hade vi kontakt under tiden men det var på vårt initiativ och inte så att han ringde och berättade att han planerade att vara borta länge.
På samma sätt var det att organisera skolarbetet med läxor. Det fanns ju så mycket annat som kom emellan.
En 18 åring vill gärna flytta hemifrån. Drivkraften för många unga att få ta hand om sig själv, att slippa "jobbiga" småsyskon och få bestämma är ganska stor. Det ser naturligtvis olika ut jag ska inte generalisera för mycket men det är inte ovanligt att man känner sig färdig med "hemma" och vill stå å egna ben. Där tror jag itne att det skiljer sig så mycket vilken kultur man kommer ifrån. I Sverige idag är det inte så lätt att flytta hemifrån när du är 18.-19 år. Dels är bostadsmarknaden svår att ta sig in på och dels har man ingen försörjning som gör att man kan flytta. Trenden är att man bor hemma längre än tidigare. Om man är ensamkommande flyktingbarn så får man flytta. Enda villkoret är att du har fått ett lägenhetskontrakt. Genom ett undantag i lagstiftningen får du försörjningsstöd om du vill flytta hemifrån. Det krävs inte att hemförhålladena är bristande. Du får försörjningsstöd utan att blinka. För Svenska ungdomar som vill flytta hemifrån när man är 18-19 och går på gymnasiet så måste det utredas om hemförhållanderna och bara i undantagsfall kan du bli beviljad försörjningsstöd. Biologiska föräldrarna har ett försörjningsansvar tills gymnasietiden är över. På grund av att det i ensamkommande flyktingbarnets fall inte finns biologiska föräldrar närvarande så finns detta undantag. Det är inte rättvist på något sätt. Det skapar inte förtroende för systemet. Här behöver lagstiftningen ändras så att den blir likvärdig för alla tonåringar.
Skulle kunna ge många fler praktiska exempel som vi stötte på under vår tid som familjehemsföräldrar till dessa två fina killar. Tyvärr blundar en hel del politiker för den här verkligheten vilket gör att oförståelsen fortsätter och integrationen försvåras.
Det behövs fler familjer som kan göra en insats för en kortare eller längre tid som familjehem till ett ensamkommande flyktingbarn. Vill du göra en insats så kontakta socialförvaltningen i din kommun.
Jag kopierade en liten faktaruta från Migrationsverket hur det har sett ut de senaste 3 åren.
Tabellen nedan visar de fem länder i Europa som tagit emot flest ensamkommande barn under 2010 - 2012 varav Sverige ha tagit emot allra flest.
De flesta ensamkommande barn och ungdomar som sökte asyl i Sverige under åren 2010 - 2012 kom från Afghanistan följt av Somalia. 93 procent av dem som kom från Afghanistan och 97 procent av de som kom från Somalia fick under 2012 skydd i Sverige.
Totalt beviljades 1 974 ensamkommande barn och ungdomar asyl i Sverige under 2012, vilket är knappt 70 procent procent av dem som sökt skydd.
2012 | 2011 | 2010 | |||
|---|---|---|---|---|---|
| Sverige | 3 578 | Sverige | 2 657 | Sverige | 2 393 |
| Tyskland | 2 096 | Storbritannien | 1 277 | Storbritannien | 1 364 |
| Belgien | 1 001 | Belgien | 860 | Belgien | 1 081 |
| Norge | 964 | Norge | 858 | Norge | 892 |
| Storbritannien* | 728 | Tyskland | 667 | Nederländerna | 701 |
(Källa Migrationsverket 2013)
Sverige bör verka i EU för att fler länder ska ta emot ensamkommande flyktingbarn. Enligt DN idag skärps kraven på kommunerna i Sverige och det är bra. Dock är det så att vi kan inte ta emot alla tonåringar som flyr utan sina biologiska föräldrar i Sverige. Fler länder behöver ställa upp och ta ett större ansvar.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/kommuner-maste-ta-emot-flyktingbarn/
I Sverige saknas det familjehem som vill vara med och göra en insats för dessa barn/ungdomar.
Jag och min man har varit familjehem till två ensamkommande pojkar från Somalia mellan 2008-2011. De var 17 och 18 år när de kom till oss. Det har varit väldigt lärorikt. Min man är i dagsläge god man till en pojke från Afghanistan. Genom att leva tillsammans har vi fått insyn i många saker som vi inte visste tidigare. Vi har lärt oss oerhört mycket om Somalisk kultur och om hur vårt Svenska system fungerar.
Det finns många kulturkrockar mellan vår svenska kultur och den somaliska. Jag gillar den somaliska gästfriheten och engagemanget de har för varandra. Det som kan vara tålamodsprövande är det här med synen på tid. En av våra killar skulle gå iväg och spela fotboll en seneftermiddag. Han kom tillbaks några dagar senare. Det var en väldigt lång fotbollsmatch. :-) Naturligtvis hade vi kontakt under tiden men det var på vårt initiativ och inte så att han ringde och berättade att han planerade att vara borta länge.
På samma sätt var det att organisera skolarbetet med läxor. Det fanns ju så mycket annat som kom emellan.
En 18 åring vill gärna flytta hemifrån. Drivkraften för många unga att få ta hand om sig själv, att slippa "jobbiga" småsyskon och få bestämma är ganska stor. Det ser naturligtvis olika ut jag ska inte generalisera för mycket men det är inte ovanligt att man känner sig färdig med "hemma" och vill stå å egna ben. Där tror jag itne att det skiljer sig så mycket vilken kultur man kommer ifrån. I Sverige idag är det inte så lätt att flytta hemifrån när du är 18.-19 år. Dels är bostadsmarknaden svår att ta sig in på och dels har man ingen försörjning som gör att man kan flytta. Trenden är att man bor hemma längre än tidigare. Om man är ensamkommande flyktingbarn så får man flytta. Enda villkoret är att du har fått ett lägenhetskontrakt. Genom ett undantag i lagstiftningen får du försörjningsstöd om du vill flytta hemifrån. Det krävs inte att hemförhålladena är bristande. Du får försörjningsstöd utan att blinka. För Svenska ungdomar som vill flytta hemifrån när man är 18-19 och går på gymnasiet så måste det utredas om hemförhållanderna och bara i undantagsfall kan du bli beviljad försörjningsstöd. Biologiska föräldrarna har ett försörjningsansvar tills gymnasietiden är över. På grund av att det i ensamkommande flyktingbarnets fall inte finns biologiska föräldrar närvarande så finns detta undantag. Det är inte rättvist på något sätt. Det skapar inte förtroende för systemet. Här behöver lagstiftningen ändras så att den blir likvärdig för alla tonåringar.
Skulle kunna ge många fler praktiska exempel som vi stötte på under vår tid som familjehemsföräldrar till dessa två fina killar. Tyvärr blundar en hel del politiker för den här verkligheten vilket gör att oförståelsen fortsätter och integrationen försvåras.
Det behövs fler familjer som kan göra en insats för en kortare eller längre tid som familjehem till ett ensamkommande flyktingbarn. Vill du göra en insats så kontakta socialförvaltningen i din kommun.
Kommentarer