Idag är det 11 september. 11 september är inte någon vanlig dag. Utanför mitt fönster är det dimma just nu. För mig symboliserar den dimman just nu det mörka, det otäcka. 11 september kommer för alltid vara en symbol för de fruktansvärda angrepp som vårt demokratiska samhälle utsattes för.
Jag minns det som igår när jag sitter på Arlanda Express. På tv skärmarna flashar det nyhetsbilder. Jag tror först att det är reklam för någon ny dålig film. Det tar en stund att förstå att det är på allvar. Att det är något som händer nu. Jag lyfter luren och ringer till en kollega samtidigt som det där flygplanet kraschar in i det andra tvillingtornet. Han står med luren i handen "Amanda det är på riktigt säger han". Samtalet avslutas snabbt. Båda vi är i chocktillstånd.
Jag ringer till en annan kollega i försvarsutskottet. Han var lyckligt ovetande om vad som hänt. Jag bad honom att sätta på tvn. I den stunden det går upp för honom att detta faktiskt är på riktigt så finns inga ord.
Två år senare den 11 september 2003 vaknar jag jag och många med mig upp och möts av en statsminister som meddelar att Utrikesminister Anna Lindh avlidit. Hon blev brutalt överfallen av en ensam galning på NK i Stockholm dagen innan. Mitt under en brinnande folkomröstningskampanj om EMU. Hela natten hade hon opererats men knivhuggen var så många och på så svåra ställen att hennes liv inte gick att rädda. En duktig politiker, en fru och en älskad mamma fanns inte mer. Jag delade inte alla politiska åsikter som Anna Lindh hade men hon var ändå en förebild för kvinnor i politiken.
Jag minns första gången som jag såg henne på nära håll. Jag var tonåring. Jag skulle åka med pendeltåget från Surahammar till Västerås. Där stod hon med sin barnvagn. Jag tror att hon var SSU ordförande då. Jag var lite blyg så jag vågade inte hälsa. Det var ändå stort att möta någon som man bara sett i tidningen och på tv.
Flera år senare möttes vi många gånger i Riksdagen. Vi kände inte varandra personligen men hon var alltid glad och trevlig när vi möttes.
Båda det brutala mordet på Anna och terroristangreppet med flygplanen i USA är angrepp på vårt demokratiska öppna samhälle. Efter dessa händelser har flera lagstiftningar skärpts och skyddet runt ministrarna har också skärpts. Det har varit nödvändigt.
Politik handlar om värden. Värden som faktiskt gör skillnad. Det finns partier som vill stänga vårt land. Det finns politiker som vill skapa ett vi och dom. Det är inte det som Sverige behöver. Vi behöver politiker som står upp för demokrati och öppenhet. Det är därför jag är engagerad. Jag tror på alla människors unika och okränkbara värde. Jag tror på demokratin. Det är därför jag ber om din röst och ditt kryss på söndag.
Jag minns det som igår när jag sitter på Arlanda Express. På tv skärmarna flashar det nyhetsbilder. Jag tror först att det är reklam för någon ny dålig film. Det tar en stund att förstå att det är på allvar. Att det är något som händer nu. Jag lyfter luren och ringer till en kollega samtidigt som det där flygplanet kraschar in i det andra tvillingtornet. Han står med luren i handen "Amanda det är på riktigt säger han". Samtalet avslutas snabbt. Båda vi är i chocktillstånd.
Jag ringer till en annan kollega i försvarsutskottet. Han var lyckligt ovetande om vad som hänt. Jag bad honom att sätta på tvn. I den stunden det går upp för honom att detta faktiskt är på riktigt så finns inga ord.
Två år senare den 11 september 2003 vaknar jag jag och många med mig upp och möts av en statsminister som meddelar att Utrikesminister Anna Lindh avlidit. Hon blev brutalt överfallen av en ensam galning på NK i Stockholm dagen innan. Mitt under en brinnande folkomröstningskampanj om EMU. Hela natten hade hon opererats men knivhuggen var så många och på så svåra ställen att hennes liv inte gick att rädda. En duktig politiker, en fru och en älskad mamma fanns inte mer. Jag delade inte alla politiska åsikter som Anna Lindh hade men hon var ändå en förebild för kvinnor i politiken.
Jag minns första gången som jag såg henne på nära håll. Jag var tonåring. Jag skulle åka med pendeltåget från Surahammar till Västerås. Där stod hon med sin barnvagn. Jag tror att hon var SSU ordförande då. Jag var lite blyg så jag vågade inte hälsa. Det var ändå stort att möta någon som man bara sett i tidningen och på tv.
Flera år senare möttes vi många gånger i Riksdagen. Vi kände inte varandra personligen men hon var alltid glad och trevlig när vi möttes.
Båda det brutala mordet på Anna och terroristangreppet med flygplanen i USA är angrepp på vårt demokratiska öppna samhälle. Efter dessa händelser har flera lagstiftningar skärpts och skyddet runt ministrarna har också skärpts. Det har varit nödvändigt.
Politik handlar om värden. Värden som faktiskt gör skillnad. Det finns partier som vill stänga vårt land. Det finns politiker som vill skapa ett vi och dom. Det är inte det som Sverige behöver. Vi behöver politiker som står upp för demokrati och öppenhet. Det är därför jag är engagerad. Jag tror på alla människors unika och okränkbara värde. Jag tror på demokratin. Det är därför jag ber om din röst och ditt kryss på söndag.
Kommentarer