I ett hundratal kommuner finns det ett vårdnadsbidrag. Bidraget är på 3000 kr i månaden och kan sökas av den som väljer att arrangera sin barnomsorg själv utan kommunens inblandning. Bidraget gäller barn som är mellan 251 dagar och 3 år. Det är totalt ca 7000 människor som nyttjat denna möjlighet. 700 har gjort det ett helt år. För andra har det varit en möjlighet att kunna vara hemma någon månad eller två längre i väntan på en förskoleplats eller för att man som förälder helt enkelt har valt den prioriteringen.
Jag anser att föräldrar ska ha möjlighet att kunna välja. En kommunal förskoleplats kostar idag runt 130 000 om året. För det betalar man en avgift på Max 1260kr för första barnet. En generös subvention från staten. Ett vårdnadsbidrag kostar 36000 om året i subvention.
En ekonomutbildad som jag kan ju då lätt räkna ut att det blir en vinst för den enskilda kommunen om föräldrar väljer att vara hemma en liten tid extra. Men nu finns inte vårdnadsbidraget av det skälet.
I december skrev alliansen en motion som bifölls av riksdagen om detta. Igår gjorde folkpartiet ännu ett av sina icke-liberala utspel om att de vill skrota denna valfrihetsrefirm. Folkpartiets jan Björklund tror att han vet bättre än föräldrarna hur de ska lösa sin barnomsorg. Han skyller nu på integrationspolitiken. För 7% av lågutbildade utrikesfödda kvinnor väljer att nyttja vårdnadsbidraget.
Jan Björklund borde fundera på varför? Det handlar i första hand inte om att dessa kvinnor inte vill jobba. I många kulturer är barn ett jobb. Att själv ta hand om sina barn anses vara något väldigt fint. I folkpartiets värld är det inte så.
Folkpartiet har inte presenterat ett enda förslag för att underlätta integrationen för lågutbildade kvinnor med annan etnisk bakgrund än svensk. Det rimmar väldigt illa att man då vill avskaffa vårdnadsbidraget.
Vilka andra valfrihetsreformer vill folkpartiet avskaffa? Skolan? Vården?
Jag tycker att det är dags att kristdemokraterna bryter det formella samarbete vi haft med folkpartiet. Vi har som kommunpolitiker fått stå ut med otaliga kompromisser i skolfrågan som inte är kristdemokratisk politik. Vi behöver en rejäl paus och formulera en egen tydlig linje i skolfrågan. Vi är inte för tidigare betyg. Det är en dålig ide som det inte finns forskningsstöd för.
Det finns massa andra frågor också där kristdemokraterna har behov att utveckla sin egen politik och inte vara styrda av kompromisser. Kompromisser får komma i ett senare skede när det är läge för en regeringsbildning. I opposition finns det ingen som vinner på oppositionskompromisser. Naturligtvis kan man skriva gemensamma reservationer i de frågor man tycker lika.
Jag hoppas att en ny ledare för partiet vågar ta på sig ledartröjan i opposition och tydlig formulera ett kristdemokratisk budskap om Sverige och de utmaningar vårt land står inför. Kristdemokraterna har en viktig roll i framtiden.
Kommentarer