Frivillighet eller tvångsdelning?

När man som jag som Kristdemokrat och många med mig står upp för individens frihet så stämplas man som bakåtsträvare. I andra sammanhang ska vi respektera individer och deras val men inte vad gäller föräldraskap. Det är ett märkligt synsätt tycker jag. Jag tror att om man är kompetent nog att bli förälder (oavsett hur) så är man kompetent nog att kunna avgöra vad som är bäst för det egna barnet i just den situation som man lever i.
Trots att jag själv är politiker så vet jag inte alltid bäst. Det kanske kommer som en obehaglig sanning för många men så är verkligheten. Jag vet bäst vad som är bäst för min familj men jag kan inte styra det för andra.

I min familj har det här med uttag av föräldradagar sett olika ut med barnen. Detta på grund av att situationen såg olika ut. När tvillingarna föddes exempelvis så var jag ensam hemma en månad sen fick mannen gå hem 5 månader med betald lön för det dåvarande företaget han arbetade på i it branschen försattes i likvidation. Det är tid som han ägnade åt barnen men som inte syns i statistiken. Så ser det utför många pappor. Det finns ett mörkertal i den redovisning försäkringskassan har. Många som är hemma men som inte formellt tar ut betalt för det. Det kan vara inarbetad komptid eller andra orsaker.

Den största jämställdhetsutmaningen börjar inte under barnets första år och fördelning av föräldraförsäkringen. Den största utmaningen kommer sen. När båda ska tillbaka i arbetslivet. När barnen blir sjuka vid "fel" tidpunkt. När berget av disk växer och man inte hittar barnens strumpor på morgonen när man ka iväg. När hemarbetet blir ojämnt fördelat. Då börjar utmaningen.

Vi skulle vinna så mycket mer på att skapa ett föräldravänligt arbetsliv. Där det är ok att göra karriär och ha barn. Där barnen får ta en naturlig plats. Där det är ok för den som vill och har möjlighet att gå ned i arbetstid.

Den viktigaste jämställhetsreformen om man vill ha jämställdhet på föräldraförsäkringsområdet är att höja taket föer ersättningen. Då blir situationen mer jämlik och fördelningen av dagar behöver inte handla om pengar. För om Stefan Löfven inte visste det så är det en viktig faktor för småbarnsföräldrar. Det är lätt att ha politiska styrande ambitioner men för familjen finns en verklighet som faktiskt måste gå ihop sig också.

Hur ser det ut hemma hos mig nu? Jo jag har 5 barn i åldrarna 3,5 till 13 år. Jag jobbar mycket och maken är den som tar största ansvaret hemma för markservicen. Självklart är jag en närvarande förälder i det som rör barnen men kan inte alltid vara fysiskt med på alla utvecklingssamtal och tandläkarbesök. Tidigare när de älsta barnen var mindre så var jag den som var hemma mest och tog det största ansvaret. Det ser olika ut under tid men i det långa loppet blir det en jämn fördelning. Andra familjer har gjort en annan lösning. Det viktigaste är att hitta det som fungerar för varje familj. Om staten på sitt nu klåfingriga sätt hade gått in och styrt hur vi skulle göra hade vi med stor sannolikhet inte fått ihop vårt familjepussel och då hade säkert familjen inte kunnat hålla ihop.

Kommentarer