Är ute på landet med familjen i det nyinköpta fritidshuset. Det är beläget i Västerås kommun bara en knapp timmes resväg från där vi bor. Jag tycker att vi nu har det bästa av världar. En lägenhet förhållandevis centralt och ett lantställe med lagom avstånd men ändå mycket sommarkänsla.
Jag måste erkänna att jag har varit lite trött på barnen idag. Det har varit en hel del kivande syskonen emellan. Beror på lite dålig sömn och att vädret inte har varit det allra bästa. Nu längtar vi efter lite värme igen. Det är en utmaning att vara många personer på en mindre yta och bara ha kallt sommarvatten inomhus. Det går hur bra som helst de varma dagarna men när det är som idag l gråmulet och ingen direkt värme är det lite mer utmaning. Vi har en utedusch som värms upp av solen men en dag som denna blir den ju inte varm alls.
När telefonen ringer till mig eller maken så händer det alltför ofta att det startas ett 3:e världskrig. Aldrig någonsin är det så många som kräver en omedelbar uppmärksamhet som då. Jag har förvandlats från att vara en långpratare i telefon till en sms drottning. Känner mig ibland som värsta tonåringen fast de har väl säkert lämnat smsandet nu och övergått till annat för mig obegripligt kommunikationssätt. En god vän försökte häromkvällen förklara fördelen med snapchat men jag måste ärligt erkänna att jag inte fattar poängen. Varför skicka massa bilder som man bara kan se en begränsad tid? Jag fattar inte? Men någon vänlig själ kanske orkar göra ett nytt försök att förklara vid ett annat tillfälle.
Trots att det är primitivt på vårt land så är det ett sommarparadis för oss. För er som undrar hur det går med träningen så går det bra. Blev ett styrkepass och ett löp-pass idag med hunden. Har en runda som kallas tångstarundan som är dryga 5 km.
Samtidigt händer det mest fruktansvärda ever i omvärlden. Här är vi ganska skyddade men så flashar det till i mobilen och ett brutalt uppvaknande från den sommaridyll vi befinner oss i till massa hemskheter. Jag fick dåligt samvete för att jag i min sämsta stund idag önskade mina barn dit pepparn växer och så händer det fruktansvärda i Nice i Frankrike där massa oskyldiga barn är drabbade. 10 barn är dödade och ett 50 tal är skadade. Massa föräldrar kommer inte få pussa sina barn god natt något mer. Massa föräldrar kommer aldrig få uppleva de många känslostormar man har som förälder mer. Så ofattbart tragiskt så ofattbart fruktansvärt.
Jag är glad och tackar ändå Gud för mina barn även om det är jobbigt ibland. Alternativet hade varit så mycket värre. Som mamma gör det så ont i hjärtat och tanken att det skulle kunna vara någon av mina barn känns bara så outhärdlig. Att förlora det viktigaste som man har. De personer som man älskar mest av allt annat på jorden. Det går inte att helt föreställa sig. Det som för mig är en overklig tanke är för många föräldrar nu en brutal verklighet.
En dag som denna finns bara sorg och massa frågetecken. Varför finns så mycket ondska i världen? Finns det något jag kan göra som politiker för att förhindra att detta händer igen?
Världen behöver mer kärlek inte den här typen av ondska och hat!
Jag måste erkänna att jag har varit lite trött på barnen idag. Det har varit en hel del kivande syskonen emellan. Beror på lite dålig sömn och att vädret inte har varit det allra bästa. Nu längtar vi efter lite värme igen. Det är en utmaning att vara många personer på en mindre yta och bara ha kallt sommarvatten inomhus. Det går hur bra som helst de varma dagarna men när det är som idag l gråmulet och ingen direkt värme är det lite mer utmaning. Vi har en utedusch som värms upp av solen men en dag som denna blir den ju inte varm alls.
När telefonen ringer till mig eller maken så händer det alltför ofta att det startas ett 3:e världskrig. Aldrig någonsin är det så många som kräver en omedelbar uppmärksamhet som då. Jag har förvandlats från att vara en långpratare i telefon till en sms drottning. Känner mig ibland som värsta tonåringen fast de har väl säkert lämnat smsandet nu och övergått till annat för mig obegripligt kommunikationssätt. En god vän försökte häromkvällen förklara fördelen med snapchat men jag måste ärligt erkänna att jag inte fattar poängen. Varför skicka massa bilder som man bara kan se en begränsad tid? Jag fattar inte? Men någon vänlig själ kanske orkar göra ett nytt försök att förklara vid ett annat tillfälle.
Trots att det är primitivt på vårt land så är det ett sommarparadis för oss. För er som undrar hur det går med träningen så går det bra. Blev ett styrkepass och ett löp-pass idag med hunden. Har en runda som kallas tångstarundan som är dryga 5 km.
Samtidigt händer det mest fruktansvärda ever i omvärlden. Här är vi ganska skyddade men så flashar det till i mobilen och ett brutalt uppvaknande från den sommaridyll vi befinner oss i till massa hemskheter. Jag fick dåligt samvete för att jag i min sämsta stund idag önskade mina barn dit pepparn växer och så händer det fruktansvärda i Nice i Frankrike där massa oskyldiga barn är drabbade. 10 barn är dödade och ett 50 tal är skadade. Massa föräldrar kommer inte få pussa sina barn god natt något mer. Massa föräldrar kommer aldrig få uppleva de många känslostormar man har som förälder mer. Så ofattbart tragiskt så ofattbart fruktansvärt.
Jag är glad och tackar ändå Gud för mina barn även om det är jobbigt ibland. Alternativet hade varit så mycket värre. Som mamma gör det så ont i hjärtat och tanken att det skulle kunna vara någon av mina barn känns bara så outhärdlig. Att förlora det viktigaste som man har. De personer som man älskar mest av allt annat på jorden. Det går inte att helt föreställa sig. Det som för mig är en overklig tanke är för många föräldrar nu en brutal verklighet.
En dag som denna finns bara sorg och massa frågetecken. Varför finns så mycket ondska i världen? Finns det något jag kan göra som politiker för att förhindra att detta händer igen?
Världen behöver mer kärlek inte den här typen av ondska och hat!
Kommentarer