Igår startade prideveckan i Stockholm. Pride betyder stolthet. För mig som kristdemokrat är det viktigt att alla människor ska kunna vara stolta för den man är. Jag tror att alla människor har ett unikt och okränkbart värde och alla borde bli respekterade för dem de är och för den kärlek som man har.
Tyvärr ser inte världen ut så idag. Fortfarande i vissa länder är homosexualitet förknippat med straff. Det är inte tillåtet i alla länder att arrangera pride parader.
Just för att stå upp för dessa värden är pride viktigt. Sen är det viktigt att vi inte enbart reducerar människan till en sexuell varelse. För vi är så mycket mer än bara det. Jag har full förståelse för de som inte vill visa sin läggning också. För alla dem som tycker att det är något väldigt privat.
Idag när en vän och partikamrat skulle köpa cigaretter i Stockholm blev Maria nekad det. "vi säljer inte till såna som dig" var budskapet från expediten i tobaksaffären. "såna som dig" blir chockad över att det nu 2016 finns dinosaurier som använder den typen av uttryck och diskriminerar. Det är inte värdigt.
Jag lyssnade igår på sommarprogrammet i p1 där Sara Mohammad pratade om hedersvåld och förtryck. Hon beskriver att i den kultur hon kommer från där mycket styrs av religiösa sharia lagar så är slöjan en symbol för sexualitet. Eller snarare det omvända. Att kvinnan inte ska få visa sitt hår. Med det som hon berättar så förstår jag inte alls i såna fall varför vi tillåter att barns kroppar sexualiseras tidigt i vårt land. Det är naivt att tro att en 6 åring som bär slöja har valt det själv. Där är det föräldrarna som har bestämt att barnet ska bära slöja. Någonstans tycker jag att det är orimligt.
Jag är för religionsfrihet och rätten att få utöva sin religion men emot förtryck och emot att vi styr våra barn med religiösa lagar.
Jag är själv aktivt troende men skulle aldrig drömma om att tvinga mina barn till att tro på det ena eller andra sättet. Skulle heller aldrig tvinga på dem en religiös symbol eller att gå till kyrkan. Det är klart att små barn blir påverkade av sin familj och har inte alltid egen beslutskapacitet. Att tro något annat är rent nonsens. Jag har dessutom förutom mina biologiska barn haft 5 fosterbarn. 2 av dessa aktivt praktiserande muslimer. Jag har full respekt för deras trosutövning även om jag inte själv skulle välja den religionen.
Det är svåra gränsdragningar det här med religionsfrihet och samtidigt respekt för de värden som vi vill ska genomsyra vårt land. Det är inte alltid solklart vart gränsen går. Men jag tror att vi måste hålla debatten vid liv. Att kunna diskutera svåra frågor. Ibland är åsiktskorridoren så smal och vi är så snabba att klistra etiketter på varandra att vissa frågor inte ens får dryftas. Så kan vi inte ha det. Vi måste våga prata med varandra och gemensamt komma fram till hur vi hanterar värdekonflikter. Att agera struts och sticka huvudet i sanden det tror inte jag är en framkomlig väg. Som politiker så tycker jag att man har ett extra ansvar att våga. Att i toleransens namn blunda kan leda till i förlängningen till att viktiga gemensamma värden devalveras och att värdemotsättningar ökar. Vi hade många och långa intressanta middagsdiskussioner under det år som vi var en mångkulturell och mångreligiös familj. Vid middagsbordet fanns då flera stora världsreligioner kristendom, islam, buddism, hinduism och även ateism (inte religionsklassad så vitt jag vet men ändå) representerade. Det var väldigt givande.
Tyvärr ser inte världen ut så idag. Fortfarande i vissa länder är homosexualitet förknippat med straff. Det är inte tillåtet i alla länder att arrangera pride parader.
Just för att stå upp för dessa värden är pride viktigt. Sen är det viktigt att vi inte enbart reducerar människan till en sexuell varelse. För vi är så mycket mer än bara det. Jag har full förståelse för de som inte vill visa sin läggning också. För alla dem som tycker att det är något väldigt privat.
Idag när en vän och partikamrat skulle köpa cigaretter i Stockholm blev Maria nekad det. "vi säljer inte till såna som dig" var budskapet från expediten i tobaksaffären. "såna som dig" blir chockad över att det nu 2016 finns dinosaurier som använder den typen av uttryck och diskriminerar. Det är inte värdigt.
Jag lyssnade igår på sommarprogrammet i p1 där Sara Mohammad pratade om hedersvåld och förtryck. Hon beskriver att i den kultur hon kommer från där mycket styrs av religiösa sharia lagar så är slöjan en symbol för sexualitet. Eller snarare det omvända. Att kvinnan inte ska få visa sitt hår. Med det som hon berättar så förstår jag inte alls i såna fall varför vi tillåter att barns kroppar sexualiseras tidigt i vårt land. Det är naivt att tro att en 6 åring som bär slöja har valt det själv. Där är det föräldrarna som har bestämt att barnet ska bära slöja. Någonstans tycker jag att det är orimligt.
Jag är för religionsfrihet och rätten att få utöva sin religion men emot förtryck och emot att vi styr våra barn med religiösa lagar.
Jag är själv aktivt troende men skulle aldrig drömma om att tvinga mina barn till att tro på det ena eller andra sättet. Skulle heller aldrig tvinga på dem en religiös symbol eller att gå till kyrkan. Det är klart att små barn blir påverkade av sin familj och har inte alltid egen beslutskapacitet. Att tro något annat är rent nonsens. Jag har dessutom förutom mina biologiska barn haft 5 fosterbarn. 2 av dessa aktivt praktiserande muslimer. Jag har full respekt för deras trosutövning även om jag inte själv skulle välja den religionen.
Det är svåra gränsdragningar det här med religionsfrihet och samtidigt respekt för de värden som vi vill ska genomsyra vårt land. Det är inte alltid solklart vart gränsen går. Men jag tror att vi måste hålla debatten vid liv. Att kunna diskutera svåra frågor. Ibland är åsiktskorridoren så smal och vi är så snabba att klistra etiketter på varandra att vissa frågor inte ens får dryftas. Så kan vi inte ha det. Vi måste våga prata med varandra och gemensamt komma fram till hur vi hanterar värdekonflikter. Att agera struts och sticka huvudet i sanden det tror inte jag är en framkomlig väg. Som politiker så tycker jag att man har ett extra ansvar att våga. Att i toleransens namn blunda kan leda till i förlängningen till att viktiga gemensamma värden devalveras och att värdemotsättningar ökar. Vi hade många och långa intressanta middagsdiskussioner under det år som vi var en mångkulturell och mångreligiös familj. Vid middagsbordet fanns då flera stora världsreligioner kristendom, islam, buddism, hinduism och även ateism (inte religionsklassad så vitt jag vet men ändå) representerade. Det var väldigt givande.
Kommentarer